Assignment #2 (med två bilder förhoppningsvis)

Mitt tilldelade assignment #2 : Man kan inte tända en liten eld bredvid en stor, den stora tager allt syre.

Jag tyckte att denna assignment till en början var helt hopplös. Visst rent fysiskt är det sant. Stor eld äter mindre. Mindre eld försvinner, antingen in i stor eld eller slocknar av syrebrist. Ur-tragiskt. Uttrycket man kan inte, är jag dessutom allergisk mot. Sitter frustrerad med huvudverk och vill bara sova. Men ett assignment med deadline gör sig gällande ändå. Har svårt att förhålla mig till denna negation, man kan inte tända liten eld bredvid stor. Nej men då var det väl bara att packa ihop och ge sig av då. Kan inte, varför inte? För att det riskerar att inte bli som man tänkt det? För att man riskerar att få en jättestor eld i stället för en liten, och en lite större? Tänker på uttrycket mer bildligt. Förhållandet stor och liten eld och stor och liten makt. Man kan inte som liten folkgrupp sätta sig upp mot ett stort diktatoriskt styre utan att riskera att fängslas och försvinna. Ändå gör många det, sätter sig emot, det har vi sett många exempel på överallt i världen.

Man kan inte skriva vad som helst i ett land där censur råder, då riskerar man att dö. Ändå gör många  det, vågar skriva. Man säger att tala är silver och att tiga är guld, men världen går under om vi inte lyfter upp silver framför guld. Jag fotograferade denna street art-skildring när jag var i Budapest i somras. Skildringen är så talade på så många olika sätt. Skildringen ger en bild av ett politiskt förhållningssätt som åter håller på att hamna i diskrimineringens och fascismens käftar. Ett förhållningssätt gentemot öppenhet, folklighet, folkgrupper, studenter och historia som på vissa plan börjar likna de förhållningssätt man hade under 1956-revolutionen då studentupproret ledde till förödande konsekvenser. Konsekvenser vilka man tills nyligen försökt att inte glömma, utan tvärtom prata öppet om.

Man har under dessa år försökt att sträva efter ett öppet och rannsakande Budapest, där historieberättandet varit viktigt och multipelt. Det bruna täcket lägger sig allt tätare inpå allt viktigare sakfrågor, visioner och framtidsmål. Många röstade inte i valet, som man ändå tyckte inte spelade någon roll. Jobbik (liknande SD) vinner ändå och valfusket upplevde man utbrett. Det är ingen idé att tända den lilla elden bredvid den stora. Den stora vinner alltid. Många var de som därför heller inte röstade. De tystnade och censurerade sig själva. Man tyckte att det inte var någon idé att rösta.

Maktlöshet, misstro och vanmakt gick hand i hand. Den rasande eld som driver diktatoriska system äter upp möjligheten för de mänskliga rättigheterna att kunna verka. Vi har ju läst om risken med att förhålla sig till en enda berättelse eller ett enda perspektiv är att just detta perspektiv blir rådande när generaliseringar gällande olika personer eller händelser sätts i sammanhang. Nazisterna använde just det dominanta tolkningsföreträdet gällande smutskastning, diskriminering och utrotade av  judar och homosexuella. En liten mänsklig berättelse slukades av det rådande stora tolkningsföreträdet i dåvarande Tyskland.

Men det är idé att tända små eldar bredvid stora, är vi många som gör det kan elden spridas och omskapas till något icke kontrollerbart för oss, men heller inte för någon annan. Ur askan kan man omskapa. Genom röster kan man förändra. Jag väljer att förändra assignmentet till att bli något positivt. Man skall tända små eldar vid stora, man kan ta plats där man tror att man ingen plats har, man kan omdefineria.

Jag tar med mig det fantastiska i att se möjligheter i det man inte tror sig kunna. Att frustration är en fantastisk drivkraft. Som någon sa: ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid! Tack för en mycket bra utmaning!

Jag har använt mig av egna fotografier som skildrar street-art. Bilden nedan är tagen i Göteborg på kommersen 2014. Bilden var ursprungligen större men texten lyder som följer:
Suffer the consequencese or enjoy the benefits.