Assignment #3 För dig är de fåglar, för mig är de röster i skogen.
Sluta, jag lever ju, du kan inte ta det ifrån mig!
Andas stort, ett djupt andetag.
Jag är inte bara fågel, jag är en klocka.
Tick, tack.
Du förstör, du förstör, du raserar, tar, kommers, kapital.
Tick, tack.
Jag är bara en fågel,
nej, jag är ett vittne,
jag ser, hör, känner, märker,
det rinner i mitt blodomlopp.
Tick tack.
Såga ner träd, vi sågar ner syret, vi andas pengar?
Nej!
Jag är bara en fågel.
Nej, jag är ditt samvete.
Tick, tack,
tack, tack,
TACK!
Surrealistiskt, märkligt men ändå sakligt och poetiskt var det assignment jag fick denna vecka. Jag tvingades ut ur min tidigare dominerande textreflektionen. Denna gång illustrerade jag och jobbade med uttycket utan text till en början. Denna gång försökte jag att inte låta texten vara den bärande men möjligen den berättande delen av uttrycket. Jag tyckte att det var svårt att förhålla mig till assignmentet eftersom det både handlade om klarspråk och surrealism, som om assignmentet redan förankrats i både verkligheten och i det overkliga innan jag ens börjat ta det till mig.
Jag började skissa på en fågel, en hök, falk eller örn. Jag ville skapa något som inte var någon söt duvunge utan en rovfågel, någon som kunde säga ifrån tänkte jag mig. Det var darrigt i början kändes länge sedan jag gav mig in i skissen i kombination med acrylmåleri. Salvador Dali har ju arbetat med sina rinnande klockor vilket kan syfta till att tiden rinner iväg. Att tiden rinner ifrån oss med all miljöförstöring och vårt sätt att leva vet vi ju. Tiden talar inte för oss eller fåglarna. Mina fåglar använder därför alla uttryck som går för att nå ut. Den översta fågeln är därför skildrad så som man möjligen mer vanligtvis ser den. De andra skildras som ställföreträdande röster för allt liv och leverne.
Jag bröt mitt mönster med detta assignment. Istället för att börja med text och sedan illustrera min tanke så gjorde jag tvärt om. Det var jobbigt så till vida att jag hade svårt att vara nöjd. Arbetade länge med olika vinklar, fokusering och djup. När jag väl åtminstone tillfälligt kom över prestationsångesten kunde jag mer fritt skapa och min text skapades genom den samlade assignmentidén. Det material jag använt mig av är: Acrylfärg, tusch, bläck, silkespapper, duk, foto. Tack för en jättebra utmaning!!
Jag började skissa på en fågel, en hök, falk eller örn. Jag ville skapa något som inte var någon söt duvunge utan en rovfågel, någon som kunde säga ifrån tänkte jag mig. Det var darrigt i början kändes länge sedan jag gav mig in i skissen i kombination med acrylmåleri. Salvador Dali har ju arbetat med sina rinnande klockor vilket kan syfta till att tiden rinner iväg. Att tiden rinner ifrån oss med all miljöförstöring och vårt sätt att leva vet vi ju. Tiden talar inte för oss eller fåglarna. Mina fåglar använder därför alla uttryck som går för att nå ut. Den översta fågeln är därför skildrad så som man möjligen mer vanligtvis ser den. De andra skildras som ställföreträdande röster för allt liv och leverne.
Jag bröt mitt mönster med detta assignment. Istället för att börja med text och sedan illustrera min tanke så gjorde jag tvärt om. Det var jobbigt så till vida att jag hade svårt att vara nöjd. Arbetade länge med olika vinklar, fokusering och djup. När jag väl åtminstone tillfälligt kom över prestationsångesten kunde jag mer fritt skapa och min text skapades genom den samlade assignmentidén. Det material jag använt mig av är: Acrylfärg, tusch, bläck, silkespapper, duk, foto. Tack för en jättebra utmaning!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar