Carolina Falkholt
Övermålning 2014
Carolina Falkholt, Alias Blue,
är en omdebatterad Street Art-konstnär med många järn i elden.
Hon har gjort Grafitti, performance och muralmåleri. Hon är
representerad på Göteborgs konstmuseum, där hon också utförde en
ljud-performance i sin aktuella utställning. Carolina använder
alla dessa redskap genom ett kontextuellt-baserat uttryck som ofta
skapar kraftiga reaktioner. Reaktionerna har sin grund i ett
motivmässigt tabubelagt formspråk uttryckt i storformat. Hennes
konst förhåller sig till en rådande laddad samhällsdebatt.
Kontextkonst som begrepp myntades av
konstnären teoretikern och kuratorn Peter Weibel 1993 i Österrike.
Beröringspunkterna med konceptkonsten är många men det centrala
för kontext uttrycken var att konstnärer kunde samlas under
gemensamma metoder för att förhålla sig kritiskt till samhället.
De perspektiv man intog kunde vara feministiska, ekonomiska, sociala
eller liknande.1
Konstverket:
Övermålning 12
meter Grafittimålning på högstadieskola i Nyköpingskommun
Skildringen är målad på en stor betongvägg. Motivet är inte en
naturtrogen skildring av ett kvinnligt könsorgan, utan färg och
form dansar fram och skapar två särade ben och ett subtilt
kvinnligt könsorgan. Färgerna är intensiva och inramningen av
tydliga svarta konturer lika så. Motivet framstår efter en tids
betraktande, vilket gör att kommunens kritik av verket ter sig ännu
mer obegriplig.
Carolina tar ställning för, och
reklaimar rätten till konstnärliga uttryck för skildring av det
kvinnliga könet. Ordet fitta skall inte vara ett smutsbegrepp som
skall slängas i ansiktet på kvinnor. Fittan skall vara något vi
själva skapar och förhåller oss till. Vår eller min jävla fitta
är min. Du kan inte kalla mig för jävla fitta, den är inte din
att jävlas med. Det handlar om att lyfta upp diskussion och försvara
rätten att slippa nedvärderande och kränkande sexistiska uttryck.
Carolina är i stormväder i en
genusdebatt som funnits under lång tid där manligt och kvinnligt i
såväl konstnärliga motiv som konstnärliga utövare och
konstnärliga bedömare favoriserat ett patriarkalt system med ett
manligt tolkningsföreträde. Konceptet Carolina arbetar med är
otroligt laddat och detta till trots att kvinnan och den nakna
kvinnliga kroppen exponerats som ett uttryck för skönhet genom hela
konsthistorien. Aktionsgruppen Guerrilla Girls har tidigare arbetat
med att lyfta upp just detta faktum och ifrågasätta dominansen av
den exponerade nakna kvinnokroppen som konstnärligt gångbart motiv
på museer. 2
Tyvärr är kvinnliga konstnärers
konstverk en inte lika gångbar målgrupp när det gäller nyförvärv
och donation på museerna. 3(Not)
GKM Trots att nakna kvinnor ofta skildras på konstmuseum så har
denna nakenhet att göra med ett kanonbaserat förhållande till
motivet naken kvinna-skönhet-manlig blick (Gaze). Kvinnan
objektifieras som skön varelse att exponeras för den manliga
blicken. Trots då att man i regel kan se att ca 80% av motiven på
museum skildrar nakna kvinnor och trots att konstnärer som Gustave
Courbet som har skildrat det kvinnliga könet synnerligen exponerat
The Origin of the world 1866 Museé dÓrsay Paris 4
Courbet skildrar detta kön utan
förankring eller agenda och denna exponerande nakenhet har därför
inget med den nakenhet Carolina skildrar. Carolina skildrar inte kön
för den manliga blicken (male Gaze), inte heller för att återskapa
den kvinnliga skönheten, utan könet som en del av hennes konstverk
som ett redskap i den berättelse hon skildrar. En berättelse om att
reklaima den kvinnliga kroppen, kvinnliga könet, och begreppet fitta
så att detta inte i tid och otid kan slängas i ansiktet på tjejer.
Carolina stör och förstör estetiken den sköna konstens retorik,
det balanserade som tidigare varit kopplat till harmoni.
Konstnären Judy
Chicago arbetade tidigt med att försöka lyfta fram kvinnan,
konstnären, konstverket och kroppen i ett verk. Detta resulterade i
uttrycket Dinnerparty som också det tyvärr blev refuserat av
liknande anledningar som Carolina refuseras.
Judy, Carolina och
många fler kvinnliga konstnärer befinner sig i a mans world
med ett manligt bildspråk och en övervägande manlig kriticism. Den
manliga blicken råder. Det manliga formspråket råder och
underground-formspråk som tex grafitti och Street Art har i stort,
sedan länge också varit en mansdominerad uttrycksvärld.
Anette
Göthlund och Yvonne Eriksson skriver hur Sociologen Erwin Goffman
redan under 50-talet lyfter upp och definierar begreppet gender
display som kan sägas vara ett framvisande av könstillhörighet.
Denna gender display bestäms utifrån förväntan om integration.
Könstillhörighet och posér uppfattas som naturliga. Man talar om
kön och könstillhörighet som något socialt och kulturellt
konstruerat5
s 46. Göthlund och Eriksson skriver också om identifikation och
objektifiering hur olika så kallade focalizers (Man refererar här
till Mike Bal) kan definiera upplevelsen av en bild. 6S
113-134
Carolina skjuter
från höften genom att som kvinna gå in och irritera och skapa
konflikter i dessa båda läger. På Twitter och andra sociala medier
sprider sig också hatet mot att Carolina tar sig sådana friheter
som hon gör, som om hon vore en man. Det sorgliga i kråkvisa är
dock att vore hon man hade hon troligen inte ens fått hälften av
kritiken om hon nu hade kritiserats alls.
Hennes konst upprör eftersom det
sensuella eller det lockande som anspelar inte finns. Motiven är
inte heller skapade explicit för den manliga blicken därför döms
hennes konst bort som porr. Man kan inte finna anspelningar utan här
är det raka rör som gäller. Rak kommunikation utan försköning.
Män och kvinnor blir så till den milda grad provocerade att man kan
tänka sig censur för att skydda sig ifrån verket. Det är också
det man tar till för att lösa den konflikt i vilken Carolinas verk
står centralt.
Carolinas konst befinner sig mitt i en
het samhällsdebatt som handlar om djup ojämlikhet, sexuella
kränkningar. Man tar till odemokratiska metoder för att censurera
och tysta rösten som talar om rättigheter och frigörelse. Anette
Göthlund och Yvonne Eriksson skriver om kontextens betydelse i
avläsandet av en bilds betydelse7
s 39-40 Möten
med bilder.
Man pratar om vikten av att befinna sig på samma nivå för att
kunna uppfatta skilda fenomen på liknande sätt. Detta är ju
knappast gällande för den konflikt kommunen ställt sig i centrum i
då de rimligen inte alls befinner sig i samma kontext som eleverna
eller konstnären Carolina Falkholt. Trots detta anser de sig äga
ett tolkningsföreträde som kräver censurering av detta konstverk.
Carolina
Falkholt. Övermålning.
2014, Högstadieskola i Nyköping
Litteratur
Archer,
Michael. 1997 Art Since 1960. London:Thames Hudson, LTD
Edwards.
Folke 2000 Från modernism till postmodernism. Lund:
Signum
Göthlund,
Anette och Eriksson, Yvonne. 2004. Möten med bilder. Lund:
Studentlitteratur
Nochlin,
Linda. 1999. Representing Woman. London: Interplay Thimes and
Hudson
Tellgren,
Anna och Werner, Jeff.
2011 Representation
och regionalitet. Genusstrukturer i fyra svenska konstmuseisamlingar.
Kulturpolitisk forskning #3. Stockholm:
Kulturrådet.
Katarina
Jansson Hydén
70
1115-4882
1Archer,
Art Since 1960 s 208 och Edwards
Från modernism till postmodernism 2000 s 340 ff
3
Tellgren, Anna och Werner, Jeff Representation
och regionalitet. Genusstrukturer i fyra svenska
konstmuseisamlingar. Kulturpolitisk forskning #3
Kulturrådet,
Stockholm 2011
4
Denna skildring återfinns också i Linda Nochlins bok Representing
Woman Interplay
Thimes and Hudson London s 142
5
Göthlund och Eriksson Möten
med bilder. 2004 s
46.
6
Göthlund och Eriksson 2004.
S 113-134
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar