Konst som känns

 Louise Bourgeois Maman

Sitter nu på tåget hem till Göteborg. Har varit i Stockholm och visat på Moderna museet. Jag gick igenom modernism och snuddade lite vid postmodernism samt tittade närmre på Niki saint Phalle, Öjvind Fahlström, Louise Bourgeois och Pablo Picassos skulpturer. Gällande min essä så har den fått ligga lite nu när jag jobbat men jag skall ta tag i den under nästa vecka. Har dock bestämt mig för att undersöka Leonardo da Vinci´s Nattvarden ur John Bergers postmodernistiska perspektiv. Hade gott kunnat tänka mig att bara diskutera hans intressanta perspektiv utifrån de allvarliga effekter ett kontext befriat perspektiv  får på konst och betraktare men eftersom nu ett konstverk ändå skulle ingå i vår essä så blir väl detta bra. Det blir spännande att ta sig an! Jag var ju i Stockholm och på moderna museet och så här upplevde jag utställningarna.

Man ställde ut Spindel mamman Louise mycket intressanta konstnärs liv i konstnärliga gärningar och uttryck. En retrospektiv utställning där de tidiga verken möter de sena. Där det tematiska möter det kronologiska och där det groteska möter det sköna. precis utanför museet fanns hennes enorma spindel. Med spindelfobi var jag inte helt bekväm i att själv ställa mig under och uppmana mina studenter att göra lika så men hur skall man kunna göra en analys om man inte undersöker verket från alla möjliga vinklar? Väl inne i utställningen möttes betraktaren av en utställning där väggar var öppna vilket innebar att du som betraktare kunde stå i ett rum och se två andra rum i från detta perspektiv. Rumsligheten och rummets kontext lämnade ett mycket intressant spår efter sig som la an ton i de andra rummen. Som om vi aldrig riktigt lämnar en del av vårt liv när vi träder in i en ny fas. Allt finns där och påverkar oss på så många fler sätt en det uppenbara. Utställningen var mycket bra men man hade gärna fått tydliggöra skyltning och sammanhang. Detta gällde i än högre grad samlingarna.

Niki de Saint Phalle Hon

Så här stod det om konstverket i Moderna museets katalog (det fanns intetillgängligt på museet nu men däremot fanns andra mindre verk som vi pratade om)

Hon – en katedral var en omtalad konstinstallation som visades på Moderna Museet i Stockholm. Den hade 80 000 besökare under utställningstiden 4 juni–9 september 1966.

Utställningen bestod av en färgsprakande gravid kvinna som låg i födande ställning på rygg med benen brett isär. Skulpturen var 25–26 meter lång, cirka 6 meter hög och cirka 11 meter bred. Den var uppbyggd av ställningar och armeringsjärn med hönsnät överklätt med tyg och glasfiber och målat med bjärt plakatfärg. Genom en ingång i hennes sköte kunde besökarna gå in i skulpturen. Inne i henne fanns bland annat en biograf med film med Greta Garbo, en berg och- dalbana, en guldfiskdamm och en läskedrycksautomat. På magen fanns en mindre utställningsplattform. Från högtalare hördes orgelmusik av Johan Sebastian Bach. Utställningen var skapad av Niki de Saint-Phalle, Jean Tinguely och Per Olov Ultvedt. Niki de Saint-Phalle utformade skalet, medan Jean Tinguely och Per Olov Ultvedt svarade för inkråmet. Installationen tog 40 dagar att bygga upp på plats.

Niki de Saint-Phalles modell till Hon donerades 1998 till Moderna Museet av Pontus Hultén.

Öjvind Fahlström

Öjvind Fahlström skildrar och ifrågasätter popkonsten och det leverne som backar upp denna livsstil. Mycket intressanta konstverk och ett mycket intressant konstnärskap. Han sätter konsumtion i global kontext han diskuterar maktstrukturar och konstnärsroller där betraktaren bjuds in till ett interaktivt deltagande där konstverket skapas.

Öjvind Fahlström 

Pablo Picasso Frukost i det gröna Moderna museet.

Så häftigt Picasso arbetat med det skissartade tvådim perspektivet. Han omskapar skulpturens egenskaper och presentation. Han lyfter fram skissens karaktärer i skulpturens karaktär vilket ställer till det ordentligt i perspektivet för betraktaren.  Detta ihop med ett underbart naivt formspråk ger förenkling ett bildspråk.

Helt underbart!