No pain no
game
19/3-10/5
2015
av
konstnärerna Volker Morawe och Tilman Reiffs
visas
på Ludwig Muzeum i Budapest, Ungern
Denna utställning var
mycket intressant. Inte minst nu när jag just läst en kurs på HDK
som handlade just om spel, interaktivitet och makt. I denna
utställning tog det interaktiva ut sin rätt totalt. Det gjorde även
insatsen. Här gick det inte att bara passivt vinna eller förlora i
ett spel. Förlorade hen en boll fick hens hand smaka på hätta.
Förlorade hen en boll till så fick hen en stöt och hände detta
ytterligare en gång fick hen en pisksnärt på handen.
Fan det gäller att vara på
som sjutton. Du vill inte förlora, det kostar på att vara kass. Med
detta ville konstnärerna lyfta frågor som det märkligt meningslösa
och farliga i att låta våld i spel inte kosta något av spelaren.
Insatsen är minimal. Vilket distanserar spelaren till att utföra
meningslöst våldsamt våld för utan att betala något pris. Hen
blir då en passiv förbrukare av våld utan ansvar eller koppling
till medveten handling.
Det kostar på att få något
att flytta sig det handlar inte bara om knapptryckningar. Vid en
station handlade det om att besökaren måste få bollen från den
ena sidan av labyrinten till den andra med hjälp av att tippa
spelplanen som integrerar med din röst. Genom att sjunga olika toner
flyttas spelbordet på olika sätt och så också bollen. Det kostar
på att missa.
Att stå i faceboxen där du
möter människor ansikte mot ansikte i realtid ger mer motstånd när
du vill droppa näthat. Att se personen du tänker dissa och dessutom
höra den personens röst gör att hatet blir mycket mer svårt att
formulera. Mycket intressant att distans skapar en märklig falsk
trygghet genom den anonymitet som följer. Vem är du sedan då i
mörkret när du möter dig själv och dina ord ekar i ditt huvud.
Där finns inte distansen som skyddar.
Det fanns ett spel som
innebar att du för att rädda din mask från undergång var tvungen
att springa runt en stor kvadrat där olika markörer skulle trampas
på för att ändra riktning på masken. Detta var väldigt
intressant och roligt då det ofta slog bakut gällande höger och
vänster i denna storskalighet.
Vid en station handlade
interaktiviteten om hur uppmärksamma vi egentligen är på vem som
talar vad som sägs hur det sägs och vem eller vilka som är
målgruppen. Här fick besökaren försöka lista ut om det var en
president en präst en nyhetsuppläsare en charlatan en diktator en
revolutionär eller någon annan ledare som talade utifrån att
besökaren fick lyssna på olika mer eller mindre kända tal.
Super intressant!
Jag tyckte att denna
utställning var väldigt spännande och mycket bra. Det var
verkligen intressanta frågor som togs upp och jag kan se att det
finns enormt många följdfrågor gällande genus och makt som följer
i en sån här utställning. Genom detta sätt att diskutera makt
spel och interaktivitet tar man också tag i frågor som jämställdhet
tillgänglighet utanförskap genus sexism och mobbing. Man suddar ut
klasskillnader och man tar tag i våldet då inget av de spel som
fanns i denna utställning manade till våld i spelet. Däremot
kostade det att förlora fast på olika sätt.
Jag gillade denna
utställning som på ett tydligt sätt tar ställning för individen
oavsett kön nationalitet klasstillhörighet eller kunskapsnivå. No
pain, no game! Det kostar på vilket det alltid gör på ett eller
annat sätt. Här tydliggör man detta!
/Katarina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar