Gestaltningsuppgift Spel LGBD 40

Gestaltningsuppgift 
Rollspel och genusstereotyper  

Mark alias Karlnovember

Vi skulle pröva på att spela i Second life. Vi skulle alla skaffa oss avatarer. Det var ganska länge sedan jag spelade second life och jag hade glömt det mesta märkte jag. Jag fick på nytt lära mig att flyga gå springa prata. Men denna gång lärde jag mig så mycket mer. Jag lärde mig att prata utan att skriva och att hoppa, sitta, åka tåg, dansa skratta och göra gester osv. Helt otroligt. Spännande. Vad som däremot inte var lika spännande var att secondlife verkade ha dött. Sist när jag var i Paris då var det fullt med folk där. Nu var det verkligen inte många avatarer på plats. Det fanns ett slags 1900-tals tema som var svårt att komma ifrån också. Lika så var det i Berlin 1920-tals klädkod annars fick man inte åka med. Märkligt. Riktigt konstigt att begränsa på det viset. Nå det var inte längre lika kul och det trots att jag nu behärskade min avatar bättre än någonsin. 

Mötet uteblev det var som om det självupptagna brytit sönder spelvärlden till klädkoder som inte kunde lösas på annat sätt än att foga sig. Det positiva i detta var att jag fick ett uppslag för den avatar jag iklädde mig. Det var en man och det intressanta var att när jag var denna man kom kvinno-avatarer fram till honom och dansade utmanande frågade om vi inte skulle gå någon annanstans. När min avatar flög upp till månen så satt där ett par och då den manliga avataren såg mig så sa han Fuck off. Super konstigt som om han ägde månen och rättigheter att vara otrevlig och hotfull där till. Super konstigt. Jag bestämde mig för att använda min avatar i min gestaltning så jag byggde upp en story runt honom och här nedan gör jag en semiotisk analys av honom. Jag använder honom sedan i flera uttryck som tillsammans bildar produkten, reklamen, visionen och filmen MARK. Jag bygger upp en förändring i verkligheten genom att använda spelvärlden och spelvärlden förändras genom att jag tar in verkligheten. Allt för jämställdhet i alla världar. Nedan finns prototypen för den kommande produkten och det samlade färdiga uttrycket för min gestaltning.

https://plotagon.com/23163

Filmen om produkten MARK

Bild av karaktärer i filmen om produkten MARK

. 

Parfymprodukt lanseras inom kort.

Reklam film om hjälten MARK

XTRIAD- MARK THE MOVIE första försöket. LGBD40

Brand new day! första försöket KJH LGBD40

Tekniska eskapader uppgift 1. Bechteltest - Viljestyrkor. LGBD40

-

Ja ha så var ja då här i tekniklandet utan ordbok och karta! Har erfarenhet gällande administration och disponering för olika program men när det kommer till photoshop och annat liknande så nej, jag har kunnat men det var då det. Övning ger färdighet och det skall nog bräcka detta också men jag har fruktansvärt dåligt tålamod när jag inte handgripligen kan gå in och hjälpa mig själv.

Vi har fått i uppgift att förhålla oss till Bechtel-testet och själva göra en film på exakt 1 minut och 30 sekunder som passerar testet utan anmärkning. I min grupp är vi två, Jag och Kristian. Rollistan skall bestå av minst tre personer varav två måste vara kvinnor som pratar med varandra om något annat än män. Hur svårt kan det vara då Ja ganska svårt faktiskt och då var det inte samtalsämnet som ställde till det utan karaktärslistan.

Jag och Kristian pratade om att vi kunde spela rollerna själva för att spara tid (det var kort om tid inför en helg) Alla var upptagna med sitt och när vi skulle börja diskutera upplägg gapade Cafeét tomt (Detta förändrades under tiden vi spelade in dock) Vi diskuterade ett manus som Kristian redan skrivit men vi beslutade oss för att förändra detta manus en del så det nya manuset vi skrev på plats gick ut på att utifrån temat viljestyrka skapa en situation där två kvinnor diskuterar något de inte kan enas om. En man kommer förbi och iakttar diskussionen för att sedan påpeka något kvinnorna inte förhållit sig till i sin diskussion. Vi hade alltså på rollistan två kvinnor, en man och en konflikt.

Kvinna 1: Katarina
Kvinna 2: Margareta
Man 1: Kristian

Titel: Jävla internet!

Vi diskuterade efteråt runt det vi skapat hur vi själva förhöll oss till detta. Kristian klippte sedan ihop materialet och när filmen var klar upptäckte jag att filmen verkligen kan tolkas på många olika sätt och att det var väl sjutton att det gick att tolka det som att mannen är den som ser klart i dimman löser konflikten och ser det kvinneorna inte ser. Å andra sidan kan man också tolka det som att han bara ser en yta och därför inte kommer in i samtalet. Ett vi och dom tema sätter gränser men det skulle ju också kunna vara så att i nästa scen kommer de tillsammans att kämpa för att ge ut forskningen trots att innehållet kan uppröra tredje part. Motsättningarna behöver inte ha med genus att göra motsättningarna kan ha med sakfrågor att göra. När detta blir mer vanligt kommer också fler filmer med lätthet att klara detta test men där är vi inte än.

Det var jätteroligt att arbeta med denna uppgift och jag kommer defenitivt att arbeta med detta i min undervisning. Jag och Kristian arbetade mycket bra tillsammans och lyckades bra iatt på kort tid arbeta fram denna film. Material:  Manus, ipad, I movie, skådespelare, rekvisita, tema

Genom dig SER jag mig! LGBD30

Genom dig SER jag mig!

Detta assignment gav jag och Lina denna gång till Linnea och Sandra.

Det var riktat så till vida att vi var väldigt nyfikna på hur de skulle lösa uppgiften. Den kan ju upplevas att ge ett tydligt direktiv men går ju också att tolka väldigt öppet. Vi brottas ju alltid med bilder självbilder och upplevelser av hur andra är. Vi har ofta lättare att tro att andra har det lättare på jobbet eller i skolan. Inte lika mycket bråk i familjen eller mycket mer tid, pengar varierat liv och äventyrslusta än oss själva. Följer detta perspektiv med när man byter perspektiv? 

Vilken bild ser vi och vilken bild sänder vi ut? Varför dömer man sig själv? Å andra sidan kan man ju också ha en totalt glädjedriven uppskattning av sig själv som handlar om att man faktiskt ät totalt oumbärlig och oersättlig i denna värld och det är ju lika sant det. Vi tror och uppskattar vår värld. Ingen kom med någon handbok över rätt eller fel så vi prövar och undersöker och speglar oss om vi vågar. Vågar vi inte så fastnar vi och stelnar kring en bild av oss, som ett grånat foto. Att se är utmanande att tolka lika så.

Assignment 6# 1 m X 1m

1människa x 1människa
En människa gånger en människa borde bli två människor minst, men ibland blir det en halv eller mindre än så.


Vi stympar och kapar och äger,
ändå så tar vi mer än vi ger.

Vi går över lik och strävar efter perfektion,
för dig,
därför du är värd det!

Men hur kan vi tro att vi får ta,
ta det vi inte får?

Mobbing, utanförskap, distans,
världen skriker, det blir sår ,

Ta chansen, och strid för oss!
 Lyft min röst och ge mig liv!
 Älskade hjälte, gör mig hel!
Gå inte, snälla!
Se mig andas.

 Är jag värd det?

1m x1m = 2M?



Reflektion!

När jag fick detta uppdrag tänkte jag att detta blir roligt! Det kändes matematiskt och fyrkantigt snart började jag fundera på om jag hört eller sett måtten och då kom jag på att jag tidigare läst om en kidnappning där förövarna tvingade sitt offer in i en box som hade dessa mått. Fruktansvärt! 

Det matematiska lät styra mig och jag sprang omkring och letade yta 1m x1m. Sedan satte jag mig ner och funderade över mänskliga rättigheter. Jag laddade ner de 30 artiklarna. Jag tog bort mellanrummet i texten och komprimerade den. Jag tänkte förstora upp det till 1m x1m för att sedan skriva ut detta och plåta. Sen försvann min plånbok och stressad förlorade jag känslan för denna idé. Jag började om. Tänkte inte matematiskt, skrev ut förkortningen m= människa började arbeta med detta, målade en figur som fick vara en blandning av en människa och ett träd, en nästan mänsklig, ett kugghjul i maskineriet, en stympad figur någon, eller något att förhålla sig till. 

Tänkte på allt våld som finns, så hysteriskt allt är! Kan inte förstå varför människor inte bara är justa mot varandra, varför vissa tar andras liv helt obegripligt. Att vara människa är verkligen stort, varför kan inte det räcka?

Jag hade velat ta med en egenhändigt tillverkad ljudfil egen musik och inläsning. Kommer säkert att kunna detta efter nästa kurs lgbd 40 som jag skall läsa snart. Uppdraget känns riktat åt det matematiska hållet abstrakt och anonymt. Som när man handlade med konst i Nederländerna under 1400-1500-talet kunde 15 kg konst inte vara en konstig order. 

Detta har varit så vansinnigt lärorikt för mig. Okey jag kan fortfarande inte få till det exakt som jag vill men nära på ändå. Jag är kalasnöjd  för jag har lärt mig så himla mycket genom alla er andra. Är så imponerad av uttrycken och det har varit hur kul som helst att ta del av dem. Det har varit så himla utmanande och nästan galet att ta till sig dessa assignment. Som en assignmentknarkare har jag suttit och väntat på att uppdragen skall dimpa ner hos mig och i samma stund som det kommer ockuperar det min hjärna tills att jag lägger upp min respons på bloggen. Hat-kärlek är en bra beskrivning. 

Tack vare dessa uppdrag har jag tagit upp skapandet igen och det är hur värdefullt som helst för mig! Jag har inspirerats av Dalis klockor ( ingen hemlighet att dessa attribut är en av de mest facinerande enskilda attribut i hela konsthistorien enligt mitt tycke) men låtit dem vara två istället för en,  för att förstärka tidsaspekten tiden går medan vi pratar om den. Jag har också låtit kvinna ta form som Kristus eller Vitruviusmänniskan som Leonardo da Vinci vidareutvecklade. Kristus som det stora offer moderjord tvingas göra för att uppbära oss på hennes planet men också offer för det som inte längre är mänskligt. Människans brutalitet mot varandra. Vitruvius refererar till antiken vetenskapen och humanismen och möjligen är det så långt man hade behövt gå för att ta bort tillräckligt med skadliga ämnen från moderjord. När det gäller brutalitet så hjälper dock knappast denna kräftgång då våldet inte har någon ålder yngre än mänskligheten själv.

Jag har här använt mig av akrylfärg, duk silverpenna,  tusch, foto och text.

 Tack för detta utmanande assignment!

Assignment #5 Du är 300 år bak i tiden. Vad ser du?

Assignment #5

http://youtu.be/r6SErTzNdPk

Då

Du är 300 år bak i tiden. Vad ser du?

Jag ser en egensinnig solitär av guds nådde. Envåldshärskare vid 15 års ålder. Jag ser ett vansinne som inte visste några gränser. Han krönte sig själv och och gav sig ut i krig som aldrig ville ta slut. Han lyssnade inte på någon och drog sin här över hela Europa. För att finansiera eländet lät han tillverka nödmynt. Vi var rejält trötta på honom och vi vet inte om han stupade för svensk eller norsk kula. Han var klädd i den enkla blå soldatuniformen han har i litteratur alltid skildrats som den reslige starke konungen, han visade aldrig något tvekande, målet satt högt. Han var konungen som besegrade allt utom sin vansinnighet och den ryska tsaren. 

Nu

Denna bild av honom har gett sympatier bland icke nogräknade rasister Man hyllar honom som stormaktskämpen med Sverige för sitt inre. Detta är ganska långt i från sanningen. Han avslutar snarare stormaktstiden. Med Karl XII:s död, dör Sveriges expansion för att aldrig finna samma storlek åter. Sverige sjunker i hop som en sufflé. Denna bild försvinner och man gör snarare allt för att in i det sista hylla och lyfta den döde kungen i ytterligare en lögnaktig bild, Karl XII:s likfärd av konstnären Gustav Cederström som också han var en hängiven beundrare av Karl XII. Jag vill skildra Karl XII på ett nytt och sätt där hans mål och motiv med detta vansinniga krig också blir hans död. Jag ville lyfta fram den känslige Karl och peka på att ensam inte är stark. Ideér måste kritiseras och envälde skapar vansinne.

Här kommer natten!

Jag skall bara kolla läget där uppe!

Pang!

Ingångshålet är 19 mm.

Utgången katastrofal.

Här kommer natten.

Han föll offer,

girig,

 envis,

 galen!

Här kommer natten.

Sverige,

folket,

han glömde folket!

Hunger för Sverige. 

Fattigdom för Sverige.

Lidande för Sverige.

Här kommer natten! 

Nödmynt för Sverige. 

Löften för Sverige.

Enfald- för Sverige 

Envälde för Sverige-

Solitär 

Militär 

Egenkär för Sverige.

Här kommer natten!

Pang!

Reflektion

När jag fick detta assignment hade jag just avslutat min undervisning i barock och rokoko. Jag fick dubbelchecka detta, historia för en historiker, kramp. Va sjutton skulle jag göra? Vad skulle jag välja? Vad var möjligt med den extremt begränsade tid jag hade denna gång? Hade just arbetat med stormakts tid, allegorier och historiemåleri. Valet föll på Karl XII. Helt otippat eftersom jag är emot det mesta han verkade vara för, men han blev mer och mer intressant ju mer jag tog reda på om honom. Så motsägelsefull. Det är också så han skildras, inget stämmer. Detta fick mig att fundera på hur vi framställer oss och vad som egentligen är sant.

Vilken bild ger man av sig själv hur väl stämmer den egentligen? Lars Åke Kernell sa någon gång att jag är, vad jag tror, att du tror, att jag är. Bilden av dig själv förändras ju fler du möter men vad händer om du inte möter någon, och om människor inte vågar mötas? Jag tyckte att detta var ett spännande assignment, men jag hade kort om tid och prestations ångest. Ville ju hitta något så knivskarpt nu när det handlade om historia. Assignmentet kändes riktat och öppet. Möjligen kunde en begränsning i rum skapat ett dvs 300 år tillbaka i Sverige eller genom ett manligt perspektiv eller med ett hemligt uppdrag, skapade jag denna uppfining osv. Jag var i och för sig glad för att jag hade mer fria tyglar denna gång eftersom tidsbristen var en faktor.

Jag valde att åter arbeta med musik. tyckte att det roligt och utmanande och det gick bättre denna gång. Hade jag haft mer tid hade jag läst in min text eller på annat sätt skapat mitt egna sound. Valet föll på Miss Li för att hon så uttryckfull sjunger om natten, natten som också slöt sig om Karl XII.

Jag har använt mig av akvarellblock, blyets, litteratur om Karl XII, musik av Miss Li Här kommer natten. och dikt.

Tack för ett utmanande och intressant assignment!

Men det kommer alltid att snöa över mitt första minne av dig.

Men det kommer alltid att snöa över mitt första minne av dig. 

Jag och Lina gav detta assignment till Caroline och Sofia ihop med en motsägelsefull bild föreställande en man från 80-talet eller så. Mannen sitter inomhus inlindad i en massa trassliga sladdar som han försöker reda ut. Citatet är taget ur ett betraktande av svårigheten att finna den stora konstnären Helene Schjerfbecks grav.

Tanken var att skapa ett mellanrum mellan ord och bild men också att störa invand process. Vi läser bilder från vänster till höger vi läser text lika så men vad händer om vi vänder på den ordningen. vad händer i mellanrummet mellan det skapade och skaparen i mellan rum mellan motiv och betraktare. Detta rum ville vi att ni skulle arbeta med ur eller genom.

Tanken var att detta kunde få er att hoppa ur tidigare tankemönster, hack i skivan, grus i maskineriet, något tillräckligt irriterande som ger ny riktning. I uppgiften kan man arbeta med polariteter förutfattade meningar och genusperspektiv. En bild säger mer än tusen ord men på vilket språk?

Jag gjorde det för din skull!

Jag gjorde det för din skull!

Detta assignment gav vi till Roman och Jonas.
Hur förhåller vi oss till varandra och till ord. Hur kan man skuldbelägga och låsa fast samt låsas fast av någons ord. Vad berättigar handlande? ändamålet helgar medlen säger man ju är det sant och i vilken utsträckning. Får och kan vi offra hur mycket som helst och vill vi att någon offrar sig för oss? Har vi något val

Det finns många frågor och kopplingar till detta assignment. Vi ville ge det för att få Roman och Jonas chans att förhålla sig till detta påstående som något sant falskt verkligt eller overkligt personligt eller opersonligt. Möjligen och detta var ett av flera mål med det kan de komma lite närmre sig själva. Möjligen ser de sidor de inte sett tidigare så nära. Möjligen händer något oväntat.

Identitet och religion kultur och heder och relationer kan man arbeta vidare med i detta assignment som kanske också kan upplevas utmande på olika sätt.
Det skall bli mycket spännande att följa dessa uttryck!

Assignment #4 Norrland

Norrland.

http://youtu.be/qV-2xFe2f68



Saknad!
Hallå!
Är du där?
Vem blev du?

Du! Vi skulle ju gå här!
Vem blev du?
Ser du barnet?
Barnet som ler?

Dina ögon vittnar!
Ser du?
Hör du?
Finns du?
Varför?

När? När gick du?
Hör du?
Vet du?
Finns du?

Syret minskar, vi flyger
Mörkret faller runt oss.
Ser dig, är dig,

Du är jag, vi är allt, i djupet
Jagad av dig och mig!
Hittar ut?
Hittar ut!
Äntligen!!!

----------------------

Reflektion.

Jag blir fan galen! Har suttit med detta förbannade videouttryck i ett dygn snart. Allt började med att jag satt i bilen med mina tre småkillar. Mamma, mamma vad blir det för mat? Ja men som om jag vore nån slags uppslagsbok, jag vet inte, PASTA!!!

Pling, nytt assignment, nej, en länk, nej, en låt, nej, en lång, lång låt utan text som heter Norrland.
Tack så mycket!!!

Norrland vad vet jag? Smärtsamt lite, och bara fördomar. enbärsdricka, alkohol, ensamhet, renar, ytor som inte används, ursprung, natur, avstånd, minoritetsbefolkning, eget land, eget språk, egen flagga, utstötthet, guld, silver, koppar och en hel stad som skall flyttas, snö.  Identitet är väl lika mycket det man tycker att man är som det man tycker sig inte vara. Okunskap skapar distans och det är långt mellan dig och mig Norrland eller???

Lyssnade på låten eller vad man nu skall kalla den, ett mantra kanske. Om och om igen: Da, da, da, da ,da paus Da, da, da, da, da paus yeah, yeah,  yeah, yeah, så börjar den om. Psykiskt. Jag har inte tid med det här! Tog fram pennor och akvarellblock. Lyssnade på låten igen, igen och igen, tills att hela pappret var täckt av linjer. Ont i armen, hysteriskt märkligt började låt-elendet att växa på mig. Jag stannade i låten, lät den föra med mig. Linjerna blev allt fler och armen allt ömmare. Det var väl fasen om jag inte skulle få ordning på vad jag höll på med. Jag skrev ned ord, ord som kom till mig efter att jag lyssnat på låten minst 10 gånger: Orden inspirerades av både musiken som jag vid det här laget var beroende av. Märkligt. Linjerna drogs alla till en mitt ett centrum i ett stort intet. Upplevde att jag förhöll mig till universum så och orden Norrland blev allt och allt blev Norrland, centrum i universum. Där fanns också jag med mina fördomar som upplevdes bleka och futtiga genom detta perspektiv.

Jag lät en lampa spela med och belysa mitt uttryck. Fotograferade skissen i olika vinklar och arbetade med ljuset. La in bilderna iphoto där jag satte in dem i ett bildspel med 6,3 sekunder fördröjning. Försökte länge och väl med att få med musiken som tilldelats oss. Det var svårt. Har inte arbetat så tidigare, det vill säga med musik jag själv inte valt. I skrivande stund har jag fortfarande inte fått upp mitt uttryck på bloggen, men det skall komma med, om jag så måste få hjälp med den delen. Hysteriskt jobbigt att jag inte behärskar den här tekniken. Detta är bara inte okey. Kan en massa andra dataprogram men att arbeta med iphoto och blogg fungerar illa. Skall gå så många datakurser jag kan efter att jag avslutat mina studier på HDK.

Nå så detta assignment har lärt mig smärtsamma upptäckter gällande kunskapluckor. Jag har också lärt mig att förhålla mig till det jag har här och nu där tålamod kan vara det viktigaste redskap jag har som bildlärare. Att tänja mitt tålamod med mig själv, min kunskap och min omvärld. Jag använde blyets akvarellpapper lampa mobilkamera ihpoto-program och musik samt text. Nu har jag laddat ner låten Norrland som också får stanna av beroende skäl!) Tack för ett mycket utvecklande assignment!

Berätta det genom en historia!

Lina och jag funderade och vände och vred på veckans assignment. Vi hade  ett annat assignment i tankarna först. Men så funderade vi över tydlighet kontra fantasi och lust. Är man för tydlig riskerar man att skriva på näsan, begränsa och döda lust och fantasi. Är man inte tydlig kan man skapa exakt samma förutsättningar  fast tvärt om genom att assignmentet är svårt att förhålla sig till, man förstår inte tvekar tappar lust och och fantasi.

Att förhålla sig till en historia har vi alla gjort mer eller mindre hela livet. Sagan, filmen, romanen, berättelsen och inte minst historien genom en faktaåskådning av det förflutna. Att förhålla sig till något genom en historia är också att ha möjlighet att själv bestämma äkthetsgrad. Sant eller falskt, rätt eller fel, verklighet eller saga.

Att berätta något genom en saga är att förhålla sig till en slags dramaturgi. Först hände det där  sedan det och sen...En plan för det man vill säga eller illustrera. Vad vill man säga och hur. En ram och en frihet ville vi ge genom detta assignment för att utmana både fantasi och lust och struktur. Att lyssna på en historia är spännande. Ser fram emot att lyssna!

Assignment #3 För dig är de fåglar, för mig är de röster i skogen.

Assignment #3 För dig är de fåglar, för mig är de röster i skogen.

Sluta, jag lever ju, du kan inte ta det ifrån mig! 

Andas stort, ett djupt andetag. 

Jag är inte bara fågel, jag är en klocka. 

Tick, tack. 

Du förstör, du förstör, du raserar, tar, kommers, kapital. 

Tick, tack. 

Jag är bara en fågel, 

nej, jag är ett vittne, 

jag ser, hör, känner, märker, 

det rinner i mitt blodomlopp.

Tick tack. 

Såga ner träd, vi sågar ner syret, vi andas pengar? 

Nej! 

Jag är bara en fågel. 

Nej, jag är ditt samvete.  

Tick, tack, 

tack, tack, 

TACK!

Surrealistiskt, märkligt men ändå sakligt och poetiskt var det assignment jag fick denna vecka. Jag tvingades ut ur min tidigare dominerande textreflektionen. Denna gång illustrerade jag och jobbade med uttycket utan text till en början. Denna gång försökte jag att inte låta texten vara den bärande men möjligen den berättande delen av uttrycket. Jag tyckte att det var svårt att förhålla mig till assignmentet eftersom det både handlade om klarspråk och surrealism, som om assignmentet redan förankrats i både verkligheten och i det overkliga innan jag ens börjat ta det till mig.

Jag började skissa på en fågel, en hök, falk eller örn. Jag ville skapa något som inte var någon söt duvunge utan en rovfågel, någon som kunde säga ifrån tänkte jag mig. Det var darrigt i början kändes länge sedan jag gav mig in i skissen i kombination med acrylmåleri. Salvador Dali har ju arbetat med sina rinnande klockor vilket kan syfta till att tiden rinner iväg. Att tiden rinner ifrån oss med all miljöförstöring och vårt sätt att leva vet vi ju. Tiden talar inte för oss eller fåglarna. Mina fåglar använder därför alla uttryck som går för att nå ut. Den översta fågeln är därför skildrad så som man möjligen mer vanligtvis ser den. De andra skildras som ställföreträdande röster för allt liv och leverne.

Jag bröt mitt mönster med detta assignment. Istället för att börja med text och sedan illustrera min tanke så gjorde jag tvärt om. Det var jobbigt så till vida att jag hade svårt att vara nöjd. Arbetade länge med olika vinklar, fokusering och djup. När jag väl åtminstone tillfälligt kom över prestationsångesten kunde jag mer fritt skapa och min text skapades genom den samlade assignmentidén. Det material jag använt mig av är: Acrylfärg, tusch, bläck, silkespapper, duk, foto. Tack för en jättebra utmaning!!

Ta med dig barnet ut i skogen och ge det penslar.

Lina och jag spånade över hur detta assignmentet skull te sig. Vi funderade på hur detta uppdrag kunde uppfattas. Lite skumt är det ju, framförallt om man tar det bokstavligt och dessutom tar vilket barn som helst. Ja vi vill ju inte på något vis uppmana till att barn springer omkring i skogen hur som helst. Vi kom fram till att det troligen ändå var ett riskfritt assignment för alla inblandade. Säker kan man ju förstås aldrig vara men ändå. Uppdraget är ju lurigt, helt klart men det inre barnet kan ju behöva miljöombyte i sin kreativitet.

Naturen penslar ju i dessa hösttider på ganska ordentligt själv så penslarna kan upplevas överflödiga men man kan ju också tänka sig andra användningsområden för penslarna. man kan ju också tänka sig en helt teoretisk tolkning av uppdraget det vill säga att genom nya perspektiv skapa nya möjligheter som om det vore ett ordspråk som skall fyllas med innebörd.
Fantasin sätter åter gränser.

Assignment #2 (med två bilder förhoppningsvis)

Mitt tilldelade assignment #2 : Man kan inte tända en liten eld bredvid en stor, den stora tager allt syre.

Jag tyckte att denna assignment till en början var helt hopplös. Visst rent fysiskt är det sant. Stor eld äter mindre. Mindre eld försvinner, antingen in i stor eld eller slocknar av syrebrist. Ur-tragiskt. Uttrycket man kan inte, är jag dessutom allergisk mot. Sitter frustrerad med huvudverk och vill bara sova. Men ett assignment med deadline gör sig gällande ändå. Har svårt att förhålla mig till denna negation, man kan inte tända liten eld bredvid stor. Nej men då var det väl bara att packa ihop och ge sig av då. Kan inte, varför inte? För att det riskerar att inte bli som man tänkt det? För att man riskerar att få en jättestor eld i stället för en liten, och en lite större? Tänker på uttrycket mer bildligt. Förhållandet stor och liten eld och stor och liten makt. Man kan inte som liten folkgrupp sätta sig upp mot ett stort diktatoriskt styre utan att riskera att fängslas och försvinna. Ändå gör många det, sätter sig emot, det har vi sett många exempel på överallt i världen.

Man kan inte skriva vad som helst i ett land där censur råder, då riskerar man att dö. Ändå gör många  det, vågar skriva. Man säger att tala är silver och att tiga är guld, men världen går under om vi inte lyfter upp silver framför guld. Jag fotograferade denna street art-skildring när jag var i Budapest i somras. Skildringen är så talade på så många olika sätt. Skildringen ger en bild av ett politiskt förhållningssätt som åter håller på att hamna i diskrimineringens och fascismens käftar. Ett förhållningssätt gentemot öppenhet, folklighet, folkgrupper, studenter och historia som på vissa plan börjar likna de förhållningssätt man hade under 1956-revolutionen då studentupproret ledde till förödande konsekvenser. Konsekvenser vilka man tills nyligen försökt att inte glömma, utan tvärtom prata öppet om.

Man har under dessa år försökt att sträva efter ett öppet och rannsakande Budapest, där historieberättandet varit viktigt och multipelt. Det bruna täcket lägger sig allt tätare inpå allt viktigare sakfrågor, visioner och framtidsmål. Många röstade inte i valet, som man ändå tyckte inte spelade någon roll. Jobbik (liknande SD) vinner ändå och valfusket upplevde man utbrett. Det är ingen idé att tända den lilla elden bredvid den stora. Den stora vinner alltid. Många var de som därför heller inte röstade. De tystnade och censurerade sig själva. Man tyckte att det inte var någon idé att rösta.

Maktlöshet, misstro och vanmakt gick hand i hand. Den rasande eld som driver diktatoriska system äter upp möjligheten för de mänskliga rättigheterna att kunna verka. Vi har ju läst om risken med att förhålla sig till en enda berättelse eller ett enda perspektiv är att just detta perspektiv blir rådande när generaliseringar gällande olika personer eller händelser sätts i sammanhang. Nazisterna använde just det dominanta tolkningsföreträdet gällande smutskastning, diskriminering och utrotade av  judar och homosexuella. En liten mänsklig berättelse slukades av det rådande stora tolkningsföreträdet i dåvarande Tyskland.

Men det är idé att tända små eldar bredvid stora, är vi många som gör det kan elden spridas och omskapas till något icke kontrollerbart för oss, men heller inte för någon annan. Ur askan kan man omskapa. Genom röster kan man förändra. Jag väljer att förändra assignmentet till att bli något positivt. Man skall tända små eldar vid stora, man kan ta plats där man tror att man ingen plats har, man kan omdefineria.

Jag tar med mig det fantastiska i att se möjligheter i det man inte tror sig kunna. Att frustration är en fantastisk drivkraft. Som någon sa: ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid! Tack för en mycket bra utmaning!

Jag har använt mig av egna fotografier som skildrar street-art. Bilden nedan är tagen i Göteborg på kommersen 2014. Bilden var ursprungligen större men texten lyder som följer:
Suffer the consequencese or enjoy the benefits.

Assigment 1# Grupp 4. Vi ger ett uppdrag!

Jag och Lina satt länge och spånade om olika assignment. Jag kände mig så totalt överkörd efter lektionen vi haft tidigare. Jag var helt inne på att vi skulle ge våra framtida elever långa kanske lite tråkiga men tydliga instruktioner på hur de kan arbeta med ett upplägg de fått ifrån oss. Så kommer jag in i klassrummet och jag är nu också den enda som inte arbetat assignment. Alla mina klasskamrater har arbetat med assignment tidigare. De assignment vi tittar på har de alla arbetat med och jag fattar ingenting.

Assignmenten varierade mellan poesi, order, uppmaning, manus, parafras och förhållande. Jag ställdes mot väggen, va sjutton va nu det här och vad har det med mig som lärare att göra? Jag försökte förhålla mig till det som stod utan att koppla det till en lektion. Detta lösgjorde mycket. Jag kunde förhålla mig till texten och så småningom till en idé men inte till en lektionsidé för barn. Den övning vi fick göra var bra. Vi fick ta ut svängarna och samarbeta i det kreativa vi slet i kopplingarna och lyckades komma fram till ett gemensamt underlag som iden sedan kunde appliceras på.

Efter detta kändes något möjligt men jag var fortfarande överens med idén och motsträvigt börjar jag nysta tillsammans men Lina. Så händer något. Åter igen glömmer jag helheten och jag slänger mig in i idévärlden och plockar idéer som om jag plockade frukt i en affär. Man skulle kunna göra så här... ja eller så tar man det här... och då kan ju.... visst vi kör på det. En annan idé är ju att göra så här... men du lyssna på detta.... Sedan bara kastade jag ur mig idéer begrepp sammanhang utan att rama in i vilket sammanhang de skulle fungera.

Efter detta var jag i alla fall på banan och jag och Lina kunde enas om ett uppdrag. Vi kom fram till att vi ville ge uppdraget Gör en resa med tre uppehåll. Tanken med detta var att mottagarna själva skulle förhålla sig till begreppsparen resa-uppehåll. Med upprepning (3 st) skapas möjlighet till förankring förändring och förnyelse. Den inre resan, den yttre resan, klassresan, matresa, kulturresa, dagsresan ja det finns många fler resor. Vad händer i resandet vid uppehållen? Vad förändras och vilka mål finns med resan? Här i kan man tänka sig att man pratar om identitet -mening-mål, vilka resor vill man göra vilka kan man inte tänka sig och varför varför gör man uppehåll på de positioner eller platser man gör uppehåll. Vilken riktning tar man efter uppehållet. Kommer man fram och till vad då? Fantasin sätter gränser.

Dessa och många fler funderingar ledde fram till vårt slutliga val av assignment. Jag gjorde ju själv minst tre uppehåll under denna fm resa då assignment presenterades.

/Katarina

Liten uppdatering. Jag och Lina är ju i grupp 2 och inget.

Assignment #1 Grupp 4, Vi får ett uppdrag!

Jag och Lina i grupp 4 fick uppdraget eller assignment Den som definierar dig. 

Min första tanke var att detta var ett jätteintressant uppdrag. Spännande och utmanade. Jag började med att försöka definiera ordet definiering. Detta ledde till att jag fick veta vad annat definieras som och hur ordet böjdes. Betydelsen var inte lika tydligt redovisad.

Men man brukar ju säga att den man lever tillsammans med dvs sin käresta/kära definierar en själv. Fast har man barn så är det väl egentligen de och föräldrarskapet som definierar. Vänner definierar ju verkligen en själv. De väljer man med omsorg och de finns där i vått och torrt. Känner du mina vänner, känner du mig men att känna någon är ju inte samma sak som att den som väl känner mig definierar mig. Vem speglar vem i ett gammalt vänskapsförhållande? Definieras vänskapsförhållande utifrån en samlad gemensam känsla? Vem definierar vem?

Jag tyckte att uppdraget började bli jobbigt. Den, inte det, som definierar, inte de (plural). Som om det bara skulle vara ett eller en, något som definierar. Vilket ansvar! Detta och inget annat definierar dig, som vad då? Människa, vit, kvinna, fru, förälder, student, lärare, vän, västerlänning, friperson osv hur kan något ta ansvar för hela mig? Jag slets mellan att försöka finna vad som kunde rama in mig personligen och vad som på ett samlat sätt kunde få representera mig och därmed definiera mig.

I stället för att leta innefrån och ut dvs lyfta det som privat kopplas till mig och definierar vem jag är så vände jag på steken. Jag började med det allmänna och försökte utröna vad eller vem som definierar mig genom att resonera om vad som inte definierar mig.

Jag började med grundläggande granska begrepp som människa, mänsklighet som också ofta relateras i ett motsatsförhållande med djur. Att vara mänsklig är att vara höjd över (genom förmågan att känna empati)  något djuriskt (som snarare anses vara styrt av drifter) men att vara mänsklig är också att vara full av brister i motsatsförhållande till något gudomligt (andligt och komplett)

Som människa ses därför som överlägsen djuren. Högst i hierarkin (men som kvinna kan jag degraderas under tiden för mens genom vissa religiösa perspektiv och kulturer) Eftersom jag är människa och inte ett djur bestämmer jag över djurens förhållande och jag jagar utan hunger. Jag är inte afrikan utan jag är en vit europe´ med detta kommer en massa nya definitioner som kort kan sammanfattas genom att jag bär med mig en tankematris som går ut på att jag utgår ifrån att jag alltid strävar efter en demokratisk ordning som alltid är bra för alla. Jag rättfärdigar mig fortfarande genom detta perspektiv 112 år efter att boken Mörkrets hjärta kom ut och trots att vi västerlänningar avrättar människor i demokratins namn lyssnar vi till och håller högt den västerländska demokratin.

Jag är inte en man utan en kvinna och därmed definierar minkönsroll min lön eftersom jag kommer att tjäna mindre pengar och inte kunna nå lika höga poster som mina manliga kollegor. Min könsroll definierar mig genom att jag lever ett farligare liv där jag kan utsättas för våld i olika situationer och mitt rättsskydd är också sämre. Jag riskerar att utsättas för kränkande, sexistisk behandling på jobbet, i skolan och på krogen osv.

Allt detta som jag inte är, definierar också vad jag är, men jag hade troligen inte varit den trygga person jag är utan en samlade definitionen av mig som ryms i en valsedel. Genom denna valsedel finns allt det jag nu diskuterat. Denna valsedel som enskilt fenomen definierar mig, mitt ursprung min ideologi och mina visioner och värderingar.

Valsedeln från FI definierar mig. Jag sökte på nätet för att finna och publicera denna valsedel. FI -valsedel var inte helt lätt att få tag i framförallt inte efter valet. Under valet var det heller inte helt lätt eftersom de fick bekosta allt själva. Man utsattes också för valfusk genom att valsedlar tagits bort. Mycket bra men jobbigt assignment!

Katarina

Ny blogg lgbd30