Första bloggen på LGBF 20

Veckans reflektion. Det har varit omfattande men väldigt intressant med samtal om de olika analyserings modellerna. Vi har prövat Panofsky och Nordström och vi avslutade veckan med ett besök på konsthallen där vi såg Dana Sederowskys utställning: practice makes progress. Utställning figurerade i 4 stora rum. Rum med olika uttryck och förmedlande. I det första och största rummet visade Sederowsky 5 videofilmer där konstnären fokuserade på sitt ansikte i gigantiskt storformat. Rummet var helt nedsläkt förutom vad som visades på den gigantiska skärmen. De fem gigantiska skärmarna turade om med att visa det konstnären förmedlande.

Mitt första intryck här var att på fyra av skärmarna blundade konstnären men artikulerade enormt. Detta upplevde jag behövdes då jag stördes av att inte möta hennes blick. Jag upplevde hela tiden en rädsla för att hon plötsligt i denna gigantiska form skulle slå upp ögonen. Detta är ju ett effektivt skrämselgrepp hämtat från mer eller mindre läskiga skräckfilmer där den döde plötsligt i närbild slår upp ögonen. Det är inte att lita på. Det absolut oväntade skrämmer. En död kommunikation får inte plötsligt få liv.

Å andra sidan störs man inte av blicken som kan få oss att se annat än essensen av kommunikationen. Möter vi någon som blundar kan vi fokusera på läpparna och det budskap som kommer därifrån. Fast vi brukar inte kommunicera så men det förekommer. Vet inte hur många gånger jag irriterat mig på när den jag pratar med har solglasögon av modell helt oigenomtränglig. Att inte veta vart jag skall titta stör när jag pratar med solglasögon beklädda, blinda eller människor med kraftig skelning.

Jag vet inte hur jag skall förhålla mig när jag inte ser ögonen, själens spegel. De ord konstnären artikulerar övertydligt är mycket intressanta och jag tycker att detta rum är det rum med mest behållning. Med betoning på olika delar i en mening skapas nya syftningar. Med betoning på främmande öring dvs arbeta med motsägelser eller motsatsförhållanden skapar ny dimension. Jag gillar detta.

På en av de stora skärmarna har Sederowskys öppnat ögonen. Detta på bekostnad av artikuleringen. Nu ser jag hennes ögon men uppfattar inte vad hon säger. Hon pratar fort och avstavat. Måste gå ifrån och samla ihop fragment av budskap.

När det gäller det absolut vita rummet med enormt mycket text tycker jag det är väldigt intressant. Jag gillar motsatsförhållande och ytterligheter, växlande mellan övertydlighet upprepning och dolda djupa budskap.

Rummet mellan dessa rum är fyllt av små tv-apparater där konstnären slänger huvudet i tvskärmen som om hon skall komma ut med ett budskap som skall tränga igenom pixlar och tidsrum. Iden tilltalar mig men inte metoden. Känns som om kontexten fått en övertydlighet utan balans. balansen finns i det första rummet men inte här. Konstnären blir bara rödare och rödare i pannan. En sorts idioti utan förankring i balans.

Det fanns ett rum som man riskerade att missa. Det var mindre och upplevdes vid sidan om. Samtalet integrerades med övriga utställningen men behållning upplever jag fokuserades till det första rummet.
Det var det som fångade mest intresse frågor och spänd förväntan och skräck.

Övning ger färdighet eller övning ger progression oavsett om det blir en färdighet eller inte  så ger övning en medvetenhet som aldrig försvinner. Så har även denna utställning givit mig en övning i seende och upplevelse av seende.

Examinerande blogg 9 Utställning!

Mötet!

Vad kommunicerar arbetet? Tillhörighet, barndom, platsspecifik position, grund, primär, ursprung, skönhet, omvandling, möte

Vi bytte utställningslokal. Från biskopsgården till Hdk sal 305. Ställde upp mitt verk Mötet på ett bord. Jag satte upp noterna, både version 1 och 2 strax under modellen och ställde datorn strax bredvid. Vi fick post-it lappar där vi alla skulle skriva vad de olika verken vi gjort uttryckte. Lapparna lästes sedan upp i samband med att var och en av oss redogjorde för tankar motiv syfte och arbetsprocess. Det var intressant att få feedback på arbetet som upptagit all fokus under 6 veckor. Det var mycket roligt, intressant och imponerande att se vad alla arbetat med. Kanonfina verk!

Det var mycket intressant att få frågeställningar som ställde processen på sin spets.

Så att man tvingades förhålla sig till sitt arbete ut ur känslan där man tydligare kan beskriva vad som var tänkt och vad som egentligen hänt.

Modellen

Modellen utvecklades från en abstrakt idé till ett foam-infermo som sedermera strukturerades till det slutgiltiga resultat som visades igår. Som jag skrivit tidigare har det varit ett enormt utmanade arbete. Aldrig tidigare har jag så idogt arbetat med materialvision och färdigställande. Aldrig tidigare har materialet varit så utmanade och aldrig tidigare har gjort om detaljer så mycket som nu. Jag blev nöd med det jag arbetat med jag har levt med denna modell hela tiden och har lagt ner så himla mycket arbete på den så det är skönt att det blev som jag ville att det skulle bli. Det finns allt små saker som kan rättas till och det gör jag nu.

Låten

Gällande noterna så har det nu blivit två versioner av Vårväderstorgets statistik. En där siffrorna omkodats till noter uppställda så som de var i statistiken. Den andra versionen bygger på samma noter men är harmoniskt omkodade av mig. Jag har gjort ackord och musiken har arrangerats och spelats in ifrån vårt el-piano in i min dator via garage Band-programmet. Under examineringen spelades musiken upp. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att skriva text till denna låt och det skall jag verkligen göra. Glömde tyvärr noterna till låten i skolan. Hoppas någon kan rädda dem. Är för sjuk för att göra en insats nu men de finns i alla fall återgivna i tidigare i bloggen.

Material: Dubbelhäftad tejp, silvertejp, vit-lera, foam, acrylfärg, ståltråd, plastpinne, pappersutskrifter, tusch, marmorerings-tejp, ackryl färg, klister, träkulor, tops, pip-ränsare, notpapper,elpiano, garageband-program, legogubbar

Inspiration:

Jag har inspirerats av Ebba Mats Skulptur "Här" 2006 på Wavrinskys plats i Göteborg Jag har också Inspirerad av Cage i förhållande till att skapa noter, musik av omgivning en i mitt fall statistik. Cajsa Von Zeipel inspirerade gällande att skapa i ett foamliknande-material och mod att gå in i detta ohejdat.

Konstnären Muniz i förhållande att göra kartan tredimensionell. Jag har också inspirerats av arkitekten Brunelleschi och torg i Rom och Florens

I boken The Map as Art har jag inspirerats av följande spännande kart-tema som alla finns på olika sätt inbakade i min modell och i min låt:

Inner Visions Maps of invented places (s 192
)

Maps of Precence and abcence (s 186)


Global reckoning Maps that take a stand (s 42)

Personal terrain maps of Intimate places (s112)

Dimension/Deletion Maps that play with cartographic conventions (s 214)

Text till vårvädret låten.

När tårar föll.

Rädda blickar, skotten skär. Inget skulle inte sluta här

Barnet i mig hade hopp, visioner, drömmar, inget stopp.

Tron vi hade på att vi kunde se, att vi kunde ge, att vi ville mer, var större än det här.

Vita väggar ,vita tak, säger ändå samma sak, vi får inte vara med, rätta in dig i ditt led.

Släng din dröm, släng ditt hopp, släng allt och sätt stopp, du kommer att se, du kommer att ge

tillbaks det du aldrig fick.

Barnet i oss kräver mer, barnet vill vi aldrig se, men det bankar på ändå, sliter, river, vill förstå.

Kickar skolan, är inte där. Skiter i, vad jag inte lär. Tänker göra vad jag vill. Tänker drömma lite till.

Kommer kräva allas rätt, tänker rymma i min reträtt, skapar världar jag lever i, skapar drömmar och fantasi.

Skapar livet jag inte fick, skapar vägar som jag aldrig gick, kommer långt och längre ändå

kommer aldrig sluta gå.

Examinerande blogg 8

Denna vecka har var varit mycket kort. Jag har varit i Stockholm på jobbmöte och kom hem igår natt. Jag har mentalt dock haft med mig projektet och försökt lösa de problem som fortfarande ligger över projektet. De material jag valt att arbeta med är inte så kompatibla som man hade kunnat önska men de fungerar bra att arbeta i. Har tänkt högt och lågt hit och dit prövat olika material gjort om vissa delar 4-5 gånger. Uber jobbigt. Ändå fortsätter jag med detta och jag håller ungefär samma kurs.

Har nu arbetat fram en början på ett slutresultat. Skall jobba i helgen med färdigställande dels av modellen och dels av inspelningen av noterna. Känns stressigt. En av mina söner skall opereras på tisdag så jag måste vara klar med allt på måndag. Hysteriskt.

Inspirerad av Ebba Mats Skulptur "Här" 2006 på Wavrinskys plats i Göteborg, där man kan se en gigantisk nål nedstucken i marken. I krysset där nålen sitter ges riktningarna norr, söder, öster och väster.

Material: Dubbelhäftadtejp, silvertejp, vit-lera, foam, acrylfärg, ståltråd, meleradtejp, plastpinne, pappersutskrifter, tusch.

/Katarina