Essä och manifest fredag 5 juni.

Hej!
Skriver detta lite innan den skall publiceras för att jag inte skall glömma bort att publicera. Nu har jag i alla fall läst alla de essäer, manifest och metamanifest som laddats upp. Hade verkligen velat vara där och lyssnat på redovisningen. Den kommer med säkerhet vara mycket intressant. Essäerna upplevde jag mycket intressanta och välskrivna. Lika så källhänvisningarna. Ämnena presenterades fint och man kom snabbt in i problematiken överlag tycker jag. Några essäer tog mer än andra på det viset att de var så otroligt intressant genomträngande. Ämnet lämnade inte läsaren utan dröjde kvar, hängde kvar, klängde kvar, naglade sig fast och vägrade gå. Det obekväma har en sådan tendens. Självklart skavande och ovillkorligt kompromisslös. Så himla intressant läsning!

Gällande manifestet märktes det att vi hade friare tyglar. Men brandtalen gjorde sig hörda på väldigt påtagligt sätt. Jag kunde skriva under var som jag är med jag är för det som sägs. Smart och tydlig retorik som fångade ordentligt.

Metamanifestet var verkligen intressant att läsa och lyfte mycket tycker jag överlag. Vissa metatexter kändes som en naturlig följetong av manifestet, andra texter upplevdes mer förtydligande och därmed presenteras en ny nivå av manifestet. Tack för mycket intressant läsning! Detta vill jag ta med till framtida elever både essäskrivning och manifest men jag skulle ta bort notkravet på manifestet och låta det falla sig naturligt om inspirationen finns där. Super bra övning i att få ut fram ventilera och domdera budskap. Riktigt rolig uppgift att göra! Tack för en riktigt fin och bra utbildning det har varit så kul!

Viva Italia Ciao!
/Katarina

Fredag 29/5 Manifest, essä och avslut

Manifesto di Homo och  Kontextens betydelse.

Manifest
Ja denna vecka har varit händelserik och emotionell! Jag har arbetat som en galning med att tajta upp både manifest och metaperspektiv på manifestet. Det var så himla jobbigt om än mycket nödvändigt ämne. Manifest-ämnets karaktär innebar en hel del mycket svåra referenser. De exemplifieringar jag refererar till för att stärka mitt budskap var smärtsamma att handskas med. Därför att de så tydligt visar på de svartaste av sidor där mänskligheten svikit totalt. Hur människor kan välja/stå ut med att ingå i en mob som förintar en människa liv så totalt och minutiöst övergår mitt förstånd. Jag blir livrädd över den avgrundsskräck det medför och det genom svarta hat som följer en handling av denna sort.

Jag var livrädd för (när jag skulle göra en sökning på vissa av källorna) att komma i kontakt med en video där kvinnor stenas ( ja man har filmat vissa av de kvinnor som stenas och de ligger ute på nätet.) Det vänder sig i magen och  jag får svårt att andas. Hur skall man förhålla sig till detta utan att självförintas av ilska och frustration? Konstnärliga uttryck är verkligen mycket viktiga som en kanalisering av avsky hjälplöshet desperation och upplevd maktlöshet. Jag fick en chans att kanalisera en hel del via mitt metaperpektiv på det manifest jag skrev. Det var väldigt viktigt. Detta vill jag ständigt belysa och diskutera med elever och studenter och inte låta det fastna i en korvstoppad civilkurage-vecka.

Essä
Gällande essän så har jag handskats med mycket intressant information som jag grävt upp gällande verket Nattvarden av Leonardo da Vinci Så himla spännande! Har fått lära mig så mycket nytt, ända in i väggen. Så mycket som nu kom fram i och med essän, så mycket jag inte visste. Skulle vilja forska på detta, det är så himla spännade. Essän blev en utmaning på så många vis, gav mig inte, tajttade och skalade och förhöll mig till det nya. Djupdök, utövade fritt fall, skalade och lyfte in det nya i texten. Himla spännande, roligt och utmanande. Nätterna blev långa.

Redovisning den 27/ 5 av essä och manifest. 
Det var en utmaning i sig att koka ner essensen så mycket så att det blev något förhållandevis kort och gripbart men ändå representativt och intressegivande material som kunde redogöras. Jag använde några bilder för att belysa de ståndpunkter och problematiseringar som jag tar upp i essän. En del av dessa bilder åter finns här. Jag belyste ur flera perspektiv förhållandet till kontext och dess betydelse. Vilka fördelar som utvinns ur att ett verk lyfts ur sin kontext och vilka nackdelar som följer detta tilltag. Jag pratade också om förhållandet original och representation och hur allt detta hänger samman med ett medvetet samspel mellan spridning av konst i böcker och andra medier och vallfärder till museer. Lämnar man status och hierarki kan det uppstå en gemensam win-win situation. Att svänga från essän till manifestet var också en spännande utmaning skall jag säga. Jag valde att läsa upp mitt manifest och mitt metaperspektiv innantill. Tyckte att det hela gick bra. Fick fina, intressanta frågor på hela materialet. Detta var mycket spännande och utmanande att ta sig an!

Avslut
Ja så var jag då där, sista dagen kom helt plötsligt. Sista dagen för denna kurs och denna grundutbildning i bild. Jag vill gärna fortsätta på master för detta var så otroligt roligt och det har gett så vansinnigt mycket. Jag har fått kanaler, redskap och forum att lyfta viktiga frågor. Jag har utmanats enormt och dessutom alltid själv sett till att utmana ytterligare ett varv för att ta ut min gränsdragning vilket skapat en trygghet och en enorm lust att fortsätta utmana och utvecklas. Jag kände mig sorgsen idag. Har trivts så bra och haft så roligt!

Så stort tack för precis allt! Skall bli så spännande att läsa allas essäer och manifest!
Några av oss träffas på Göteborgs konstmuseum och tittar på modernism.
En mycket trevlig sommar framöver!
=) Katarina

Fredag den 22 maj

Det var väl ett j-a tjat! Att skriva eller inte skriva det är väl sjutton vad det kan böka till sig. Satt och läste essätexten för 5:e gången rakt upp och ned. Högläsning ljuger aldrig. Kill your darlings. Så nu har jag gjort det sett över det hela och tajtat upp. Och Yes tro fasiken att jag kan vara i hamn! Men som Kruger säger If it moves fuck it. Så gick vi över till Manifest i dag. Lånade flera böcker om det futuristiska manifestet det dadaistiska manifestet och det Surrealistiska manifestet. Gillade de manifest som Fredrik lyfte fram för oss. Ja inte alla men det var två som utmärkte sig fast på olika sätt. Konstnären och geniet båda talar ett rikt och intelligent språk och de vill förändra världen men på olika sätt.

Det är dags att lyssna och vara medveten om ett iakttagande. Manifest är intressant! Det är en spännande form att skapa i skapa text och bild skapa mening och budskap skapa uttryck och djup. Ge plats för något i en egen form som tenderar att ändra sig medan det formas. Gilla detta mycket även om det också sticker i väg. Vill nog arbeta med denna form mycket på olika sätt framöver. Genom manifest kan jag undersöka och ta ställning samtidigt jag kan veta och fråga jag kan locka och stänga ute jag kan förföra och forma. If it moves fuck it=)

Manifesti di homo

Manifesto di homo!

Manifesto di Homo -Rätt att vara mänsklig!

Vi föds som en skrikande geleklump och dör som ett pustade daller. Däremellan skall vi ta form, om vi har tur. Formen av en människa. Mänskliga drag, som stramar upp och definierar. Mänskliga drag som ger eko och riktning.

Vi skall försöka att inte slå ihjäl varandra, men för att inte lockas alltför mycket, stiftar vi lagar så att de som ändå faller för trycket skall veta vad de gjort fel och att detta får konsekvenser. Aldrig samma konsekvenser som det offret utsatts för, som råkar komma i vägen för de mindre nogräknade. Inte här, i Sverige här i civilisationens högsäten. 

Här där vi slår oss för bröstet och säger vi har demokrati och mänskliga rättigheter, högt värderat. Vi är rättvisa och tydliga. Vi har formats av föräldrar och skolväsende till rediga, riktiga medmänskliga medborgare med civilkurage. 

Den skrikande gele-klumpen stimuleras att sluta skrika, men inte att formera sig till en medmänniska som bryr sig på riktigt, det är lättare att titta bort, titta ner i Iphonen, inte höra, inte se. Vem vågar stanna ensam kvar i en hotfull situation- inte jag! 

Ilskan i kroppen 

har parat sig med sorgen 

och barnen de föder har mig fast. 

De bjuder mig att äta 

ur vidriga små händer 

och jag sväljer skuld. Text Eva Dahlgren

Jag kan bara inte hålla tyst. Skriker fast det är farligt. Vet att det är farligt att stå upp, att skydda, att säga ifrån, att säga till, att stå emot, men vad är alternativet? Att tystna och bli en tyst blek gele-klump i väntan på att bli en darrig massa som ska dö?

Jag vill lyfta rätten till ett liv 

Rätten till en form 

Rätten till ett civilkurage

Rätten till att bli människa

Rätten till ett språk 

Rätten till dialog

Rätten till att inkludera 

Rätten till att bry mig, utan att riskera mitt liv.

Tar bladet från munnen, slutar backa, står kvar, ser på dig, står kvar, går inte, ser dig, öppnar armar, finns kvar, ser dig, säger det du inte trodde, du är hotfull, skriker och gapar, kräver och svär, vevar och viftar, hotar och brölar, nu skall du få, säger du, nu skall du jävlar få. 

Få vadå? En puss-knappast men det borde det vara. Du borde fått omtanke och bekräftelse, kärlek och värme. Gele-klumpen skulle få skrika och få tröst, få veta att någon bryr sig, veta att någon formar en till en människa. Vi måste forma varandra till människor innan vi blir darrande pustar. Innan livet skakar ur oss. Vi har rätt till det, vi har skyldighet till detta, vi har behov av detta.

Vi måste rädda varandra ifrån förtappade, vuxna, skrikande gele-klumpar och hjälpa varandra att bli mänskliga medborgare så att vi längre fram kan tappa formen och darra oss bort i natten när den skall bli dag. Vi måste värna om vårt civilkurage det är det som formar oss till människor. Så att vi slipper vara blodtörstiga bestar som sliter livet ur varandra. 

Ta form! 

Ta plats! 

Ta ställning!

Ta dig ut!

Ge uppmärksamhet!

Ge bekräftelse!

Ge kärlek! 

Ge liv! 

Hjälp mig! 

Hjälp dig! 

Hjälp oss, att vara medmänniskor!

Välj perspektiv!

Välj kärlek! 

Välj liv! 

Välj 

Människa!
Välj oss!

Fredag 15 maj

Jag gjorde det! Jag cyklade dessa fruktansvärda 7 mil i ett lopp jag inte tränat till. Bara ville göra det. Bara förhålla mig till mig. Det var tufft att vara mig i det loppet fy sjutton. Men det är någonting med detta att göra något i förhållande till sig själv oavsett andra. Idrottare säger ofta så Jag kör mitt egna race spelar ingen roll vad de andra gör.

Känner stor stress just nu behövde verkligen göra något helt annat. Men på något sätt är det så här uttryck är för mig. Jag gör något i förhållande till mig själv därför kan man bli så trott när uppförsbackarna kommer de skall rivas av men de är jobbiga i den stora resan mot målet. I detta fall är dessutom målet tämligen okänt. Jag skriver mer nyanserat och har breddat min bevakning. Saknar mitt gestaltande. Har inte tid nu när jag skall skriva.

Spegel, spegel på väggen där sig vem som inte alls finns där.

Fredag 8 maj

Jag skriver och skriver och det skriver jag också. Har koll men ändå inte vill så mycket och stupar. Jag skriver och skriver. Vad vill jag säga? Så himla mycket ibland men jag upprepar upprepar upprepar som om det blev bättre av det men det blir det ju inte. Känns så svårt att skriva det jag vill säga ibland. Som om mina ord lättare letar sig fram än min text. Jag förklara på en sekund det jag inte skriver på flera timmar.

 Om jag inte kombinerar dessa två då funkar det fint. Vill egentligen bara skriva djupligheter. Är lite trött på att referera när jag redan tänkt något själv. Är trött på att någon skall ha tänkt det jag tänkt och då går det an att lyfta detta resonemang som vetenskap. Jag vet att det fungerar så tycker att det är bra att det fungerar så men likväl är jag trött på det. Jag vill måla hela världen lilla Mamma. Jag vill måla hela världen för dig, fast mest vill jag nog måla för mig nu. Har panik över att detta år på HDK som jag sett framemot så mycket snart är slut. Jag skall måla allt jag kan med färg eller text.
Over and out!

Fredagen 30/4 Valborg!

Denna vecka har pendlat mellan hopp och förtvivlan mellan riktning och snurr. Jag har känt mig trygg i det jag gör men även helt förvirrad. Vill och älskar att skriva men hatar att lämna det jag skrivit innan det är klart. Ja men det måste man säger de snusförnuftiga, det är så man utvecklas. Ja men jag gillar det inte betyder det att jag inte gillar att utvecklas. Nej det gör det inte, det betyder bara att jag inte gillar det men det kanske ingen gör. Jag kanske sprakar in öppna dörrar.

Text och bild eller skapande bedöms så olika på något vis. I skapande får man ha den skapande processen där respekten för nerven och det skapande kan generera i distens. När det gäller text är det som så fort man skrivit något skall man stå tillsvars kunna relatera kunna förklara kunna redogöra. Detta är självklart när det gäller uppsatser och liknande men skall det vara självklart när det gäller essä eller liknande texter som skall balansera mellan skapande text och vetenskaplig text.

Jag är trött och skall ut och demonstrera!

Jag är emot,
jag är emot,
jag är emot och
det är jag för.


Återkommer i ärendet.

Konst som känns

 Louise Bourgeois Maman

Sitter nu på tåget hem till Göteborg. Har varit i Stockholm och visat på Moderna museet. Jag gick igenom modernism och snuddade lite vid postmodernism samt tittade närmre på Niki saint Phalle, Öjvind Fahlström, Louise Bourgeois och Pablo Picassos skulpturer. Gällande min essä så har den fått ligga lite nu när jag jobbat men jag skall ta tag i den under nästa vecka. Har dock bestämt mig för att undersöka Leonardo da Vinci´s Nattvarden ur John Bergers postmodernistiska perspektiv. Hade gott kunnat tänka mig att bara diskutera hans intressanta perspektiv utifrån de allvarliga effekter ett kontext befriat perspektiv  får på konst och betraktare men eftersom nu ett konstverk ändå skulle ingå i vår essä så blir väl detta bra. Det blir spännande att ta sig an! Jag var ju i Stockholm och på moderna museet och så här upplevde jag utställningarna.

Man ställde ut Spindel mamman Louise mycket intressanta konstnärs liv i konstnärliga gärningar och uttryck. En retrospektiv utställning där de tidiga verken möter de sena. Där det tematiska möter det kronologiska och där det groteska möter det sköna. precis utanför museet fanns hennes enorma spindel. Med spindelfobi var jag inte helt bekväm i att själv ställa mig under och uppmana mina studenter att göra lika så men hur skall man kunna göra en analys om man inte undersöker verket från alla möjliga vinklar? Väl inne i utställningen möttes betraktaren av en utställning där väggar var öppna vilket innebar att du som betraktare kunde stå i ett rum och se två andra rum i från detta perspektiv. Rumsligheten och rummets kontext lämnade ett mycket intressant spår efter sig som la an ton i de andra rummen. Som om vi aldrig riktigt lämnar en del av vårt liv när vi träder in i en ny fas. Allt finns där och påverkar oss på så många fler sätt en det uppenbara. Utställningen var mycket bra men man hade gärna fått tydliggöra skyltning och sammanhang. Detta gällde i än högre grad samlingarna.

Niki de Saint Phalle Hon

Så här stod det om konstverket i Moderna museets katalog (det fanns intetillgängligt på museet nu men däremot fanns andra mindre verk som vi pratade om)

Hon – en katedral var en omtalad konstinstallation som visades på Moderna Museet i Stockholm. Den hade 80 000 besökare under utställningstiden 4 juni–9 september 1966.

Utställningen bestod av en färgsprakande gravid kvinna som låg i födande ställning på rygg med benen brett isär. Skulpturen var 25–26 meter lång, cirka 6 meter hög och cirka 11 meter bred. Den var uppbyggd av ställningar och armeringsjärn med hönsnät överklätt med tyg och glasfiber och målat med bjärt plakatfärg. Genom en ingång i hennes sköte kunde besökarna gå in i skulpturen. Inne i henne fanns bland annat en biograf med film med Greta Garbo, en berg och- dalbana, en guldfiskdamm och en läskedrycksautomat. På magen fanns en mindre utställningsplattform. Från högtalare hördes orgelmusik av Johan Sebastian Bach. Utställningen var skapad av Niki de Saint-Phalle, Jean Tinguely och Per Olov Ultvedt. Niki de Saint-Phalle utformade skalet, medan Jean Tinguely och Per Olov Ultvedt svarade för inkråmet. Installationen tog 40 dagar att bygga upp på plats.

Niki de Saint-Phalles modell till Hon donerades 1998 till Moderna Museet av Pontus Hultén.

Öjvind Fahlström

Öjvind Fahlström skildrar och ifrågasätter popkonsten och det leverne som backar upp denna livsstil. Mycket intressanta konstverk och ett mycket intressant konstnärskap. Han sätter konsumtion i global kontext han diskuterar maktstrukturar och konstnärsroller där betraktaren bjuds in till ett interaktivt deltagande där konstverket skapas.

Öjvind Fahlström 

Pablo Picasso Frukost i det gröna Moderna museet.

Så häftigt Picasso arbetat med det skissartade tvådim perspektivet. Han omskapar skulpturens egenskaper och presentation. Han lyfter fram skissens karaktärer i skulpturens karaktär vilket ställer till det ordentligt i perspektivet för betraktaren.  Detta ihop med ett underbart naivt formspråk ger förenkling ett bildspråk.

Helt underbart! 

Fredag 17/4 Reflektion

Tystnaden sänker sig. Det var väl f-n vad en tystnad kan irritera. Döv på ena örat och lock för det andra snacka om att vara i en bubbla. Superjobbigt. Nå nu är det som det är med den saken. Tyckte att veckans lektioner var intressanta även om det är lite rörigt här och var. Det klargjordes en hel del på Beatrice genomgång, det var bra!

Nu har jag börjat att skriva om John Berger. Blev så tagen av honom första gången jag såg Ways of seeing. Han är som en manlig Nigella och då är hon helt oslagbar! Hon pratar om ingredienser som om de tappar form om man inte lätt och riktigt säger deras namn. Hon rör i olika delar i en helhet som når fullkomlighet genom hennes magiska fingrar. En smet har tusen namn i hennes närvaro. En maträtt är ett konstverk, en välsignelse och en sexualakt på samma gång, som Berninis Sankta Teresas extas 
i Santa Maria della Vittoria, Rom


På liknande sätt beskriver John Berger konst. Det är detta jag skall ta mig an, så snacka om utmaning. Genom att välja episod 1 har jag valt att göra det än mer bökigt. Eftersom detta avsnitt tar upp original, helhet och del samt vårt sätt att titta på konst i böcker kontra möta dem på museer. Originalets mystifiering möter reproduktionens tillgänglighet. Jag fortsätter att titta på detta.

Hade jag valt episod 2 hade jag kunnat lägga an ett genusteoretiskt perspektiv och hade jag valt episod 3 hade jag kunnat använda en marxistisk teoretisk utgångspunkt i borgarnas envis behov av ägande. Den fjärde episoden gällande vårt sätt att möta massproducerade bilder som ständigt talar med oss genom reklam och liknande. Kanhända ändrar jag mig längs vägen och dyker ner i någon av de andra episoderna men för nu försöker jag mig på mitt förstahandsval.
Såg just att essän skulle var mycket längre än vad jag trodde och vetskapen om att det skall skrivas ett manifest gör mig stressad. Vill inte hasta iväg text. Men det kanske ger sig.

Fredagsreflektion (Budapest)

Detta foto tog jag idag vid floden Donau. Blev så tagen av detta minnesmonument. Har sett hur många som helst men få har gripit tag i mig som detta. När en går vid floden dyker de plötsligt utan förvarning upp. Ett femtiotal skor. Stora, små allt för små som de man ser centralt i denna bild. Tillhörande en två-treåring. Skor från kvinnor och män står placerade hur som helst i orordning. Monumentet symboliserar det moment då pilkorsarna Ungerns nazistiska nationalgarde under nazitiden som sköt ihjäl judiska ungrare och lät de döda falla ner skolösa i floden. Fruktansvärt på alla vis. Det griper tag i hjärtat jag kan bara inte förstå hur man kan skjuta ihjäl någon alls och än mindre ett litet litet barn. Själen måste bara delas av att göra något sådant. Aldrig kan du väl se på dig själv igen efter att ha utfört detta?

Monumentet är så starkt, mer starkt än andra storskaliga monument över både de som stridit och de som torterats till döds under andra världskriget, de finns gott om dem här i Budapest. Dessa monument talar om det som hänt genom att göra detta närvarande men skomonumentet talar om det fruktansvärda genom att tala om det som inte närvarar. Skorna blir symboler för de människor som inte längre finns. Inga namn inga födelsetal inga identiteter. Det behövs inte skorna berättar allt. De berättar genom frånvaron. Vet att vi talade om detta på under ett seminarium tidigare och nu fick jag en käftsmäll gällande upplevelsen av det avsaknade. Mycket, mycket starkt!

litteraturseminarium Sisley (Budapest)

Jag har alltid tyckt att det har varit intressant med att försöka lista ut och avkoda vad en bild vill säga. Jag sitter ofta (utan att jag märker det) när jag tittar på en film från 20-talet och försöker att avkoda vad som gör att filmen verkar spegla just 20-talet. Jag ser att man använder sig av ett 20-talsklädmode. Vidare ser man bilar och attribut från 20-talet och sociala uppförandekoder från 20-talet samt man diskuterar frågor som också stämmer överens med detta årtionde. Man kan tänja lite på de kulturella avgränsningarna typiska för detta årtionde men inte mycket, för då avslöjar man att det inte är 20-talet denna film återspeglar, utan en dålig research gör sig påmind.

Idag möts vi av så ohyggligt mycket bilder varje dag, så att avkoda samtiden är ruggigt svårt och vi har dessutom skapat en otäck tolerans gällande maktspel och maktuttryck så som sexualiserade och utmanande bilder.

Jag kollade upp Sisleys bilder när jag kom hem efter en föreläsning på HDK. Jag var tvungen att bli medlem i Benetton för att få tillgång till bilderna. Trodde inte att det var sant, det jag såg. Jag hade mycket svårt att ta till mig att Benetton och Sisley hade samma ägare. Sanslöst. Det maktspråk Sisley använder sig av går inte att ta miste på. Sexualisering och manlig makt över passiva kvinnor som behandlas som menlösa attribut i bästa fall känns hopplöst omodernt. Men ett manligt sexualiserade maktspel har aldrig varit omodernt, framför allt inte i olika delar av västvärlden. Den manliga blicken och det manliga maktspelet är minst lika gångbart nu som när John Berger (på 70-talet) pratar om att män ser på kvinnor och kvinnor ser på sig själva genom männens blick. Vi har inte alls kommit längre.

Vi har finare och dyrare attribut men kvinnan är fortfarande slav under mannens betraktande och den manliga blicken The Male gaze genomborrar kvinnans självförtroende, än mer idag genom alla tusentals selfis hon tar för att uppdatera sin inaktiva vardag med bild som åter igen speglar skönhet osv. Jag stod idag vid floden Donau (i Budapest) då en grupp kvinnor ställde sig vid muren intill flodens kant. Alla kvinnorna slängde med håret, putade med munnen, drog fram ena axeln och poserade med det ena benet framför det andra i en ansträngd kontrapost. Å nej tänkte jag. De måste posera, de måste se sig genom mannens blick, de är inte avbildade korrekt om inte detta manliga filter ger ett säkert avstånd mellan dem som avbildas och de som betraktar bilden. Man betraktar således inte dessa kvinnor så som de är utan man betraktar en mycket medveten arrangerad bild av dessa kvinnor. De skall ses utifrån samma mall, samma perspektiv och de skall bedömas utifrån samma betraktare: mannen.

Kvinnor skall betraktas, de är passiva och har bara som uppgift att vara vackra. Män som Göthlund skriver om skall tvärt om se väldigt upptagna ut på bild, de har egentligen inte tid att fotas, de är upptagna, aktiva och de blickar ut över sina ägor det vill säga sin maktfullkomlighet. Vi blir i bästa fall en del av den aktive viktige mannens vardag, men kvinnans vardag är aldrig en aktiv del av mannens utan hon väntar tvärt om på att aktiveras. Hon väntar på att bli sedd, att bli värderad, att bli omtyckt att bli LIKED (gillad) Kan inte en man göra detta så får medsystrar duga så länge. Uppdraget är dock detsamma.

Jag såg en bild Som Sisley hade lanserat och jag kom direkt att tänka på konstnären Cindy Scherman och hennes iscensättande av kvinnoroller. Jag har sett flera verk där hon arbetar med sig själv genom sin kropp utifrån att låta den spela död. Den döda kroppen kan inte vara mer passiv eller hjälplös. Det yttersta men även den döda kroppen skall vara ett vackert lik. Jag blir riktigt upprörd över hur man så tidigt fängslar den kvinnliga kroppen och själen i ett fängelse hon aldrig utan kraftigt våld slipper ut.

Hur viktigt är det inte då att som bildlärare prata om detta genom bilder, genom texter och genom ett nytt betraktande som innebär en medvetenhet och en maktfullhet som möjligen kan ge unge kvinnor och män ett skäl att se detta på ett nytt och mer nyanserat sätt så att de har möjlighet att skapa en bättre värld där de kan vara de personer de vill vara.

                                          Cindy Sherman

Katarina Jansson Hydén

Veckans reflektion från Ludwig Museum (Budapest)

No pain no game

19/3-10/5 2015

av konstnärerna Volker Morawe och Tilman Reiffs

visas på Ludwig Muzeum i Budapest, Ungern

Denna utställning var mycket intressant. Inte minst nu när jag just läst en kurs på HDK som handlade just om spel, interaktivitet och makt. I denna utställning tog det interaktiva ut sin rätt totalt. Det gjorde även insatsen. Här gick det inte att bara passivt vinna eller förlora i ett spel. Förlorade hen en boll fick hens hand smaka på hätta. Förlorade hen en boll till så fick hen en stöt och hände detta ytterligare en gång fick hen en pisksnärt på handen.

Fan det gäller att vara på som sjutton. Du vill inte förlora, det kostar på att vara kass. Med detta ville konstnärerna lyfta frågor som det märkligt meningslösa och farliga i att låta våld i spel inte kosta något av spelaren. Insatsen är minimal. Vilket distanserar spelaren till att utföra meningslöst våldsamt våld för utan att betala något pris. Hen blir då en passiv förbrukare av våld utan ansvar eller koppling till medveten handling.

Det kostar på att få något att flytta sig det handlar inte bara om knapptryckningar. Vid en station handlade det om att besökaren måste få bollen från den ena sidan av labyrinten till den andra med hjälp av att tippa spelplanen som integrerar med din röst. Genom att sjunga olika toner flyttas spelbordet på olika sätt och så också bollen. Det kostar på att missa.

Att stå i faceboxen där du möter människor ansikte mot ansikte i realtid ger mer motstånd när du vill droppa näthat. Att se personen du tänker dissa och dessutom höra den personens röst gör att hatet blir mycket mer svårt att formulera. Mycket intressant att distans skapar en märklig falsk trygghet genom den anonymitet som följer. Vem är du sedan då i mörkret när du möter dig själv och dina ord ekar i ditt huvud. Där finns inte distansen som skyddar.

Det fanns ett spel som innebar att du för att rädda din mask från undergång var tvungen att springa runt en stor kvadrat där olika markörer skulle trampas på för att ändra riktning på masken. Detta var väldigt intressant och roligt då det ofta slog bakut gällande höger och vänster i denna storskalighet.

Vid en station handlade interaktiviteten om hur uppmärksamma vi egentligen är på vem som talar vad som sägs hur det sägs och vem eller vilka som är målgruppen. Här fick besökaren försöka lista ut om det var en president en präst en nyhetsuppläsare en charlatan en diktator en revolutionär eller någon annan ledare som talade utifrån att besökaren fick lyssna på olika mer eller mindre kända tal.

Super intressant!

Jag tyckte att denna utställning var väldigt spännande och mycket bra. Det var verkligen intressanta frågor som togs upp och jag kan se att det finns enormt många följdfrågor gällande genus och makt som följer i en sån här utställning. Genom detta sätt att diskutera makt spel och interaktivitet tar man också tag i frågor som jämställdhet tillgänglighet utanförskap genus sexism och mobbing. Man suddar ut klasskillnader och man tar tag i våldet då inget av de spel som fanns i denna utställning manade till våld i spelet. Däremot kostade det att förlora fast på olika sätt.

Jag gillade denna utställning som på ett tydligt sätt tar ställning för individen oavsett kön nationalitet klasstillhörighet eller kunskapsnivå. No pain, no game! Det kostar på vilket det alltid gör på ett eller annat sätt. Här tydliggör man detta!

/Katarina

Första bloggen på LGBF 20

Veckans reflektion. Det har varit omfattande men väldigt intressant med samtal om de olika analyserings modellerna. Vi har prövat Panofsky och Nordström och vi avslutade veckan med ett besök på konsthallen där vi såg Dana Sederowskys utställning: practice makes progress. Utställning figurerade i 4 stora rum. Rum med olika uttryck och förmedlande. I det första och största rummet visade Sederowsky 5 videofilmer där konstnären fokuserade på sitt ansikte i gigantiskt storformat. Rummet var helt nedsläkt förutom vad som visades på den gigantiska skärmen. De fem gigantiska skärmarna turade om med att visa det konstnären förmedlande.

Mitt första intryck här var att på fyra av skärmarna blundade konstnären men artikulerade enormt. Detta upplevde jag behövdes då jag stördes av att inte möta hennes blick. Jag upplevde hela tiden en rädsla för att hon plötsligt i denna gigantiska form skulle slå upp ögonen. Detta är ju ett effektivt skrämselgrepp hämtat från mer eller mindre läskiga skräckfilmer där den döde plötsligt i närbild slår upp ögonen. Det är inte att lita på. Det absolut oväntade skrämmer. En död kommunikation får inte plötsligt få liv.

Å andra sidan störs man inte av blicken som kan få oss att se annat än essensen av kommunikationen. Möter vi någon som blundar kan vi fokusera på läpparna och det budskap som kommer därifrån. Fast vi brukar inte kommunicera så men det förekommer. Vet inte hur många gånger jag irriterat mig på när den jag pratar med har solglasögon av modell helt oigenomtränglig. Att inte veta vart jag skall titta stör när jag pratar med solglasögon beklädda, blinda eller människor med kraftig skelning.

Jag vet inte hur jag skall förhålla mig när jag inte ser ögonen, själens spegel. De ord konstnären artikulerar övertydligt är mycket intressanta och jag tycker att detta rum är det rum med mest behållning. Med betoning på olika delar i en mening skapas nya syftningar. Med betoning på främmande öring dvs arbeta med motsägelser eller motsatsförhållanden skapar ny dimension. Jag gillar detta.

På en av de stora skärmarna har Sederowskys öppnat ögonen. Detta på bekostnad av artikuleringen. Nu ser jag hennes ögon men uppfattar inte vad hon säger. Hon pratar fort och avstavat. Måste gå ifrån och samla ihop fragment av budskap.

När det gäller det absolut vita rummet med enormt mycket text tycker jag det är väldigt intressant. Jag gillar motsatsförhållande och ytterligheter, växlande mellan övertydlighet upprepning och dolda djupa budskap.

Rummet mellan dessa rum är fyllt av små tv-apparater där konstnären slänger huvudet i tvskärmen som om hon skall komma ut med ett budskap som skall tränga igenom pixlar och tidsrum. Iden tilltalar mig men inte metoden. Känns som om kontexten fått en övertydlighet utan balans. balansen finns i det första rummet men inte här. Konstnären blir bara rödare och rödare i pannan. En sorts idioti utan förankring i balans.

Det fanns ett rum som man riskerade att missa. Det var mindre och upplevdes vid sidan om. Samtalet integrerades med övriga utställningen men behållning upplever jag fokuserades till det första rummet.
Det var det som fångade mest intresse frågor och spänd förväntan och skräck.

Övning ger färdighet eller övning ger progression oavsett om det blir en färdighet eller inte  så ger övning en medvetenhet som aldrig försvinner. Så har även denna utställning givit mig en övning i seende och upplevelse av seende.

Examinerande blogg 9 Utställning!

Mötet!

Vad kommunicerar arbetet? Tillhörighet, barndom, platsspecifik position, grund, primär, ursprung, skönhet, omvandling, möte

Vi bytte utställningslokal. Från biskopsgården till Hdk sal 305. Ställde upp mitt verk Mötet på ett bord. Jag satte upp noterna, både version 1 och 2 strax under modellen och ställde datorn strax bredvid. Vi fick post-it lappar där vi alla skulle skriva vad de olika verken vi gjort uttryckte. Lapparna lästes sedan upp i samband med att var och en av oss redogjorde för tankar motiv syfte och arbetsprocess. Det var intressant att få feedback på arbetet som upptagit all fokus under 6 veckor. Det var mycket roligt, intressant och imponerande att se vad alla arbetat med. Kanonfina verk!

Det var mycket intressant att få frågeställningar som ställde processen på sin spets.

Så att man tvingades förhålla sig till sitt arbete ut ur känslan där man tydligare kan beskriva vad som var tänkt och vad som egentligen hänt.

Modellen

Modellen utvecklades från en abstrakt idé till ett foam-infermo som sedermera strukturerades till det slutgiltiga resultat som visades igår. Som jag skrivit tidigare har det varit ett enormt utmanade arbete. Aldrig tidigare har jag så idogt arbetat med materialvision och färdigställande. Aldrig tidigare har materialet varit så utmanade och aldrig tidigare har gjort om detaljer så mycket som nu. Jag blev nöd med det jag arbetat med jag har levt med denna modell hela tiden och har lagt ner så himla mycket arbete på den så det är skönt att det blev som jag ville att det skulle bli. Det finns allt små saker som kan rättas till och det gör jag nu.

Låten

Gällande noterna så har det nu blivit två versioner av Vårväderstorgets statistik. En där siffrorna omkodats till noter uppställda så som de var i statistiken. Den andra versionen bygger på samma noter men är harmoniskt omkodade av mig. Jag har gjort ackord och musiken har arrangerats och spelats in ifrån vårt el-piano in i min dator via garage Band-programmet. Under examineringen spelades musiken upp. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att skriva text till denna låt och det skall jag verkligen göra. Glömde tyvärr noterna till låten i skolan. Hoppas någon kan rädda dem. Är för sjuk för att göra en insats nu men de finns i alla fall återgivna i tidigare i bloggen.

Material: Dubbelhäftad tejp, silvertejp, vit-lera, foam, acrylfärg, ståltråd, plastpinne, pappersutskrifter, tusch, marmorerings-tejp, ackryl färg, klister, träkulor, tops, pip-ränsare, notpapper,elpiano, garageband-program, legogubbar

Inspiration:

Jag har inspirerats av Ebba Mats Skulptur "Här" 2006 på Wavrinskys plats i Göteborg Jag har också Inspirerad av Cage i förhållande till att skapa noter, musik av omgivning en i mitt fall statistik. Cajsa Von Zeipel inspirerade gällande att skapa i ett foamliknande-material och mod att gå in i detta ohejdat.

Konstnären Muniz i förhållande att göra kartan tredimensionell. Jag har också inspirerats av arkitekten Brunelleschi och torg i Rom och Florens

I boken The Map as Art har jag inspirerats av följande spännande kart-tema som alla finns på olika sätt inbakade i min modell och i min låt:

Inner Visions Maps of invented places (s 192
)

Maps of Precence and abcence (s 186)


Global reckoning Maps that take a stand (s 42)

Personal terrain maps of Intimate places (s112)

Dimension/Deletion Maps that play with cartographic conventions (s 214)

Text till vårvädret låten.

När tårar föll.

Rädda blickar, skotten skär. Inget skulle inte sluta här

Barnet i mig hade hopp, visioner, drömmar, inget stopp.

Tron vi hade på att vi kunde se, att vi kunde ge, att vi ville mer, var större än det här.

Vita väggar ,vita tak, säger ändå samma sak, vi får inte vara med, rätta in dig i ditt led.

Släng din dröm, släng ditt hopp, släng allt och sätt stopp, du kommer att se, du kommer att ge

tillbaks det du aldrig fick.

Barnet i oss kräver mer, barnet vill vi aldrig se, men det bankar på ändå, sliter, river, vill förstå.

Kickar skolan, är inte där. Skiter i, vad jag inte lär. Tänker göra vad jag vill. Tänker drömma lite till.

Kommer kräva allas rätt, tänker rymma i min reträtt, skapar världar jag lever i, skapar drömmar och fantasi.

Skapar livet jag inte fick, skapar vägar som jag aldrig gick, kommer långt och längre ändå

kommer aldrig sluta gå.

Examinerande blogg 8

Denna vecka har var varit mycket kort. Jag har varit i Stockholm på jobbmöte och kom hem igår natt. Jag har mentalt dock haft med mig projektet och försökt lösa de problem som fortfarande ligger över projektet. De material jag valt att arbeta med är inte så kompatibla som man hade kunnat önska men de fungerar bra att arbeta i. Har tänkt högt och lågt hit och dit prövat olika material gjort om vissa delar 4-5 gånger. Uber jobbigt. Ändå fortsätter jag med detta och jag håller ungefär samma kurs.

Har nu arbetat fram en början på ett slutresultat. Skall jobba i helgen med färdigställande dels av modellen och dels av inspelningen av noterna. Känns stressigt. En av mina söner skall opereras på tisdag så jag måste vara klar med allt på måndag. Hysteriskt.

Inspirerad av Ebba Mats Skulptur "Här" 2006 på Wavrinskys plats i Göteborg, där man kan se en gigantisk nål nedstucken i marken. I krysset där nålen sitter ges riktningarna norr, söder, öster och väster.

Material: Dubbelhäftadtejp, silvertejp, vit-lera, foam, acrylfärg, ståltråd, meleradtejp, plastpinne, pappersutskrifter, tusch.

/Katarina

Examinerande blogg 7

Veckan som gått har varit hysterisk!
Jag har fastnat i tejp och klister och drabbats av huvudvärk när jag skulle spraya vissa delar. Fattar inte hur de som ägnar sig åt grafitti kan arbeta utan skydd.  Sprayade ute och vinden tog en hel del färg. Tänkte limma ihop några delar men slapp helvete löst ordentligt. En stor krater blev resultatet och jag fick åter göra en ny trappa. Fylld av hat ville jag ge igen och  straffa projektet. Ja det förstår man ju hur det gick. Efter åtta timmars arbete var jag på minus det vill säga det var bättre innan jag började!

Ville bara inte ta tag i detta. Efter en mycket trevlig och intressant handledning där jag fick distans till vad jag sysslade med kändes det bättre. Det var så intressant att se vad ni andra gjort och jag var så imponerad av dessa verk. Med något bättre känsla tog jag mig åter an mitt projekt. Jag beslutade mig för att göra uttrycket mer styrt än vad jag tänkt från början. Jag tar mer friheter med mitt projekt och jag tänkte att jag vill göra så jag har lika mycket koppling till vårväderstorget som andra torg i Göteborg och på många sätt kanske än mer till detta torg. Jag slutade smyga och börja reklaima vårväderstorget i min tappning. Min inre karta över torget blandas med det verkliga torget.

Gällande noterna så har det nu blivit två versioner av vårväderstorgets statistik. En där siffrorna omkokats till noter uppställda så som de var i statistiken. Den andra versionen bygger på samma noter men är harmoniskt omkokade av mig. Jag har gjort ackord. Vet inte vilken som jag kommer att använda en och hur men jag vill att den skall föras upp live och förhoppnings vis av oss all det hade varit kul. Kanhända kommer någon urbiskopsgårdare med och sjunger.

Gällande färger låter jag de vara mer fria. De styrs inte av statistiken nu utan är inkastade av mig här och var. Kommer nog att ändra här en del men grund färgerna gäller.

Jobbig men mycket bra vecka känns stressigt men hoppas att det skall gå vägen. Kommer att vara borta nästa vecka på grund av möte i Stockholm men jobbar på som en galning däremellan.

Material: marmoreringstejp, ackrylfärg, klister och foam och träkulor.

Examinerande blogg 6

Noter. Jag skriver noter. Helt otroligt! Jag läser inte noter (Utan att räkna dem) men jag skriver noter (Ja jag räknar dem) C,D,E,F,G,A,H,C. Detta var mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Helt handikappad i notland skall jag prata ett språk jag vaken läser eller talar men visst jag skall skapa i detta. Vilken idé att försöka omvandla alla siffror det finns i denna skalan 8 noter alltså måste alla tal som är större än 8 börja om på c. Så har har jag suttit med tabeller och omvandlat. Döden trist men det kom något ut ur detta. Skrev på det piano vi har hemma C, D, E, F, G, A, H, C (det är dock borta nu annars hade jag varit i stort trubbel) Jag var dock tvungen att göra så för att få en uppfattning om hur detta nothärveri skulle låta. Det låter som en ångestladdad blandad variant av kinesisk pingpong och märklig värmländsk jazz fast inte så exotiskt som det kanske låter. Mer pianostämmartoner.

Funderar på om jag kanske skall låta mig ta friheten att nu när jag dragit ut de noter ur statistiken låta bilda något mer av mig styrt, dvs ta de noter som jag lyft fram och placera dem så att de bildar något jag skapar. Inte säker än men så här ser urkällan ut:

Att skapa i foam har verkligen provocerat mig, en trött sjukling. Det tar sådan tid, det blir inte släta ytor inte utan kraftig bearbetning. Just som jag kommit in i ett flow då kommer mina underbara barn som också vill hjälpa!!!! Hur som helst har glöden försvunnit med min kraft i övrigt tror jag. Jag tycker dock att det är roligt fortfarande men det har verkligen gått upp och ned. Kalkyleringar och beräkningar har slagit fel men med ytterligare en foamskiva som jag får inhandla i helgen så kan det nog gå vägen.

Färgkodningen väntar också. Den har jag inte börjat med än men jag utgår ifrån primärfärgerna eventuellt stannar jag vid dessa i annat fall tar jag hjälp av sekondärfärger osv.

Har kollat upp arkitekten till torget som har kraftiga kopplingar till Florens han har också arbetat med blidvädersgatan där jag bodde när jag var 4 år. Intressant sammanträffande. Hittade en Tracy Chapmanskiva som jag lyssnade på med jag skapade detta. Chapman lyssnade jag alltid på då jag bodde i Biskopsgården på Friskväderstorget, (första egna lägenheten jag hade i Göteborg) så jäkla bra texter hon skriver. Fint att hon kom tillbaka!

Fortsätter med modellen och noterna
Material: Foam, silvertejp, tops, pip-ränsare, ståltråd, vit-lera, notpapper.
Inspirerad av Cage i förhållande till att skapa noter, musik av omgivning en i mitt fall statistik
Inspirerad av Von Zeipel gällande material och mod att gå in i detta ohejdat.
Inspirerad av Muniz i förhållande att göra kartan tredim.

Examinerande blogg 5. Gestaltning Biskopsgården

Ja så var detta projekt igång och misslyckanden har redan radat upp sig. Jag vill göra en modell av Vårväderstorget. Denna modell skall färgas av den statistik som finns gällande Vårväderstorget med omnejd. Denna statistik skall omgrupperas i toner och färg som skall ge oss möjlighet att se en ny bild av torget, en berättelse med ett annat perspektiv. Färgad på ett annat sätt. Först skrev jag på prov några noter, bara för att öva mig, dessa noter ville jag binda ihop för att jag tyckte att de så vackra ut så. Då fick jag veta (musiker som jag inte är )att jag med detta tilltag hade anlagt en tonlängd. Plötsligt var mina toner inte halvtoner utan kvartstoner. Detta gjorde att jag tillsammans med andra förutsättningar som tex transformera statistik till blustoner eller C eller D-skala skulle påverka tonerna  och därmed uttrycket mycket. Var det så jag ville? Nej inte först. Jag ville ingripa i statistiken så lite som möjligt. Bara överföra siffror till toner och siffror till färg. Detta måste jag fundera vidare på.

Att skapa i frigolit eller foam Man bara undrar hur Kajsa von Zeipel kunna skapa sina monumentala skulpturer i Jasmonite. Hur mycket har kunnat gå fel? Där försvann ett finger på skulpturen för att materialet gav efter. Ja hur som, stor heder åt henne och åt mig som fortsätter trots alla backflash. Har fått börja om typ fyra gånger nu tänker anna storlek och andra material än de jag hade tänkt från början. Hade tänkt att gjuta vissa av delarna men inser att detta blir för tungt. Går nu på figolit och skall prata dessa framöver. Brunulleschi pilastrarna blir en storutmaning men det är hela detta projekt skall jag säga men det är också roligt. Riktigt roligt!

Köpte en stor foam skiva som jag började skära i för två dagar sedan. Tog foto på Vårväderstorget. Det såg ut ungefär som jag minns det men med nya butiker och nytt innehåll i dessa. Torget var tomt, så minns jag det inte då, men nu var det bara några få personer där trots att spårvagnen går precis i närheten.

Torget är verkligen vackert men behöver ett ordentligt piff. Jag la märke till något jag säkert sätt tidigare men inte kunna definiera . Vid biblioteket fanns pilastar som påminner precis om de pilastrar som fanns på Brunelleschis Hittebarnshus i Florens. En byggnad som räknas som en av de allra första renässansbyggnaderna i Italien. Märkligt sammanträffande eller kanske inte. Kanske var torget tänkt att stå för nytänkande, inovation, teknik och framtidstro där humanitet och tron på människan var stark. Helt i Renässansen anda. Nu skall jag fortsätta med modellen!

Examinerande blogg 4.2 Fredagsreflektion. 6/2 2015

Denna vecka har varit händelserik!
Fullständigt utmattad av både mitt arbete och vårt uppdrag på skolan. Den visuella redovisningen av boken Map as Art var intressant. Jag tyckte dock att vår uppgift var väldigt styrd men kände efter att ha prövat olika varianter att jag blev nöjd med mitt resultat som kommunicerade och inspirerades av kapitlet i boken Map as Art som tog upp närvaro och avsaknad. Stockholms tunnelbana med två namngivna stationer.

Jag rangordnade bokens kapitel efter ett tydligt intresse. Jag tycker att det är intressant med koncept och att låta något stå för något helt annat i ett annat sammanhang. Jag gillade därför kartatn som idé mer än som en funktion. Kartorna i denna bok var inte alls lika inspirerade visuellt som de idéer som de suportade. Jag tyckte att det var intressant med maktstrukturer och kartan likas så med att kartan visar delar. Kartan också kunde skildra känslor. Kartan som gemenskap.

1. Inner Visions Maps of invented places s 192
   Detta tema tycker jag är absolut mest intressant och spännand. Här får fantasin plats. Här kan alla slags kartor få liv de kan dessutom verka i samma rum och anspela på varandra. En skatt karta från förr möter ett uppdrag från Trollkarlsvärden koder och symboler skall lösas genom indexkodningskarta från vår verklighet osv. Spännade!
2. Guillermo Kuitca: Maps of Precence and abcence s 186
   Detta tema tycker jag är väldigt intressant därför att jag är intresserad av hur man framställer vad man kallar sanning. Vad skall vara med och vad skall bort vad är en sann bild och enligt vem. Vad är närvaro och hur skildrar man det samt hur skildrar man frånvaroro. The big masterplan of humankind, how to map a humankind, a life a call Närvaro och frånvro
3. Global reckoning Maps that take a stand s 42
   Detta tycker jag också är spännande. Att låta kartor ta tydlig ställning för att skildra politiska orättvisor diskriminering ägande och distanseande
4. Personal terrain maps of Intimate places s112
   Detta är också intressant. Vad är den personliga kartan. Hur kan kroppen eller det personliga lämna avtryck och visa riktbing. Detta är intressant där egentligen kroppens åldrade visar riktning och denna karta kan läsa av väldigt mycket gällande var en människa har varit mått och var det berkar hän. Intressant Att låta handens karta visa vägen är spännande
5. Dimension/Deletion Maps that play whith cartographic conventions s 214
   Att låta den traditionella kartan få ge plats för helt andra uttryck som leker med konventionerna är spännande och blir ett fysiskt ställningstagande på det jag uttryckte genom det första temat. Detta gör kartan så mycket mer intressant.

1. Jag väljer att uttrycka mig genom modellen, (Fantasimodell av världen)

2. Jag kommer också att uttrycka mig genom att visa del av världen (Karta över universitetet)

3. Jag kommer slutligen att uttrycka mig genom stockholms tunnelbanesystem (Att spela med uppfattningen om vad en karta är men även lyfta vad som visas och vad som väljs bort. Närvaro och frånvaro i en karta)

Sammanfattning introduktion:

Sedan 1960 har det ökat otroligt mycket gällande konstnärer som använder karta som uttrycksmedel. Det finns nätsan inget samtida konstnärer inte gjort med en karta. Man har rivit slitigt delar, sytt klistrat vikt ja allt man kan tänka sig. Man har arbetat politiskt, man låter kartor ta tydlig ställning för att skildra politiska orättvisor diskriminering ägande och distanseande. Man arbetar med okonventionella medel för att nå nya perspektiv Jasper Johns laborera dels med det patriotska och ikonmässiga som både flaggan och kartan symboliserar. Han lyfter gränsdragning på ett nytt sätt

Man tar upp närvaro och avsaknad av närvaro dvs frånvarp det som inte finns det vi inte ser osv som är minst lika viktigt Detta tar James Bay upp lika så själva kart strukturen som avsaknar information dvs en naken krta redo att inta info men som skapa info i samma ögonblick

Vad kom först territorium eller kartan detta ägande struktur diskuterar man genom tex Nancy holt. Diskriminering som en metod för att förstära vissa grupper tydliggörs genom att kartografering detta ger identitet och samhörighet samt exkludering.

Hur kartograferar man onsdak detta resonerar Charbel Ackerman genom sin konst axis of evil så som GWBusch har visat hur och var ondska finns,

Jag tyckte att filmen vi såg var väldigt intressant. I filmen blev jag inspirerad att åter igen se kartan på ett nytt sätt. Tyckte att det var intressant att förstå hur kartan kan vara en inspiratör och substitut för resande. Att söka efter jordens alla öar och dess berättelse genom kartan tyckte jag var intressant.

Material till verket ovan: Duk Acrylfärg Vit täckfärg 

Inför Show and Tell arbetade jag med mediabild och den litterära platsen i samma bild. Jag använde mig av vit kartong, silverfärg, tuschfärg plus svart tusch. 

Jag utmanades i båda verken fast på olika sätt. Jag tyckte att det var jobbigt att försöka förhålla mig till alla direktiv på litteraturseminariet. Jag blev irriterad och frustrerad men såg kopplingen efter ett tag och då arbetade jag systematiskt mot det uttryck jag ville lyfta.

Gälland show and tell så had jag varit väldigt stressad. Har haft mycket på jobbet och haft svårt att fördela tid. Lät allt bero ett tag och då kom bilden till mig. Jag ville skildra en mediahändelse som jag tror alla har på näthinnan och som alla har ett förhållande till. Hela världen förändrades i och med denna händelse. Jag knyter i hop nyhetsskildring och litterär plats i detta uttryck.

Jag har börjat spåna på den stora uppgiften och tror att jag har kommit på något bra. Skall låta det bero ett tag till. Bra men stressig vecka. Ser fram emot nästa som nog blir lite lugnare. Hoppas jag.