Detta assignment gav jag och Lina denna gång till Linnea och Sandra.
Det var riktat så till vida att vi var väldigt nyfikna på hur de skulle lösa uppgiften. Den kan ju upplevas att ge ett tydligt direktiv men går ju också att tolka väldigt öppet. Vi brottas ju alltid med bilder självbilder och upplevelser av hur andra är. Vi har ofta lättare att tro att andra har det lättare på jobbet eller i skolan. Inte lika mycket bråk i familjen eller mycket mer tid, pengar varierat liv och äventyrslusta än oss själva. Följer detta perspektiv med när man byter perspektiv?
Vilken bild ser vi och vilken bild sänder vi ut? Varför dömer man sig själv? Å andra sidan kan man ju också ha en totalt glädjedriven uppskattning av sig själv som handlar om att man faktiskt ät totalt oumbärlig och oersättlig i denna värld och det är ju lika sant det. Vi tror och uppskattar vår värld. Ingen kom med någon handbok över rätt eller fel så vi prövar och undersöker och speglar oss om vi vågar. Vågar vi inte så fastnar vi och stelnar kring en bild av oss, som ett grånat foto. Att se är utmanande att tolka lika så.
1människa x 1människa
En människa gånger en människa borde bli två människor minst, men ibland blir det en halv eller mindre än så.
Vi stympar och kapar och äger,
ändå så tar vi mer än vi ger.
Vi går över lik och strävar efter perfektion,
för dig,
därför du är värd det!
Men hur kan vi tro att vi får ta,
ta det vi inte får?
Mobbing, utanförskap, distans,
världen skriker, det blir sår ,
Ta chansen, och strid för oss!
Lyft min röst och ge mig liv!
Älskade hjälte, gör mig hel!
Gå inte, snälla!
Se mig andas.
Är jag värd det?
1m x1m = 2M?
Reflektion!
När jag fick detta uppdrag tänkte jag att detta blir roligt! Det kändes matematiskt och fyrkantigt snart började jag fundera på om jag hört eller sett måtten och då kom jag på att jag tidigare läst om en kidnappning där förövarna tvingade sitt offer in i en box som hade dessa mått. Fruktansvärt!
Det matematiska lät styra mig och jag sprang omkring och letade yta 1m x1m. Sedan satte jag mig ner och funderade över mänskliga rättigheter. Jag laddade ner de 30 artiklarna. Jag tog bort mellanrummet i texten och komprimerade den. Jag tänkte förstora upp det till 1m x1m för att sedan skriva ut detta och plåta. Sen försvann min plånbok och stressad förlorade jag känslan för denna idé. Jag började om. Tänkte inte matematiskt, skrev ut förkortningen m= människa började arbeta med detta, målade en figur som fick vara en blandning av en människa och ett träd, en nästan mänsklig, ett kugghjul i maskineriet, en stympad figur någon, eller något att förhålla sig till.
Tänkte på allt våld som finns, så hysteriskt allt är! Kan inte förstå varför människor inte bara är justa mot varandra, varför vissa tar andras liv helt obegripligt. Att vara människa är verkligen stort, varför kan inte det räcka?
Jag hade velat ta med en egenhändigt tillverkad ljudfil egen musik och inläsning. Kommer säkert att kunna detta efter nästa kurs lgbd 40 som jag skall läsa snart. Uppdraget känns riktat åt det matematiska hållet abstrakt och anonymt. Som när man handlade med konst i Nederländerna under 1400-1500-talet kunde 15 kg konst inte vara en konstig order.
Detta har varit så vansinnigt lärorikt för mig. Okey jag kan fortfarande inte få till det exakt som jag vill men nära på ändå. Jag är kalasnöjd för jag har lärt mig så himla mycket genom alla er andra. Är så imponerad av uttrycken och det har varit hur kul som helst att ta del av dem. Det har varit så himla utmanande och nästan galet att ta till sig dessa assignment. Som en assignmentknarkare har jag suttit och väntat på att uppdragen skall dimpa ner hos mig och i samma stund som det kommer ockuperar det min hjärna tills att jag lägger upp min respons på bloggen. Hat-kärlek är en bra beskrivning.
Tack vare dessa uppdrag har jag tagit upp skapandet igen och det är hur värdefullt som helst för mig! Jag har inspirerats av Dalis klockor ( ingen hemlighet att dessa attribut är en av de mest facinerande enskilda attribut i hela konsthistorien enligt mitt tycke) men låtit dem vara två istället för en, för att förstärka tidsaspekten tiden går medan vi pratar om den. Jag har också låtit kvinna ta form som Kristus eller Vitruviusmänniskan som Leonardo da Vinci vidareutvecklade. Kristus som det stora offer moderjord tvingas göra för att uppbära oss på hennes planet men också offer för det som inte längre är mänskligt. Människans brutalitet mot varandra. Vitruvius refererar till antiken vetenskapen och humanismen och möjligen är det så långt man hade behövt gå för att ta bort tillräckligt med skadliga ämnen från moderjord. När det gäller brutalitet så hjälper dock knappast denna kräftgång då våldet inte har någon ålder yngre än mänskligheten själv.
Jag har här använt mig av akrylfärg, duk silverpenna, tusch, foto och text.
Jag ser en egensinnig solitär av guds nådde. Envåldshärskare vid 15 års ålder. Jag ser ett vansinne som inte visste några gränser. Han krönte sig själv och och gav sig ut i krig som aldrig ville ta slut. Han lyssnade inte på någon och drog sin här över hela Europa. För att finansiera eländet lät han tillverka nödmynt. Vi var rejält trötta på honom och vi vet inte om han stupade för svensk eller norsk kula. Han var klädd i den enkla blå soldatuniformen han har i litteratur alltid skildrats som den reslige starke konungen, han visade aldrig något tvekande, målet satt högt. Han var konungen som besegrade allt utom sin vansinnighet och den ryska tsaren.
Nu
Denna bild av honom har gett sympatier bland icke nogräknade rasister Man hyllar honom som stormaktskämpen med Sverige för sitt inre. Detta är ganska långt i från sanningen. Han avslutar snarare stormaktstiden. Med Karl XII:s död, dör Sveriges expansion för att aldrig finna samma storlek åter. Sverige sjunker i hop som en sufflé. Denna bild försvinner och man gör snarare allt för att in i det sista hylla och lyfta den döde kungen i ytterligare en lögnaktig bild, Karl XII:s likfärd av konstnären Gustav Cederström som också han var en hängiven beundrare av Karl XII. Jag vill skildra Karl XII på ett nytt och sätt där hans mål och motiv med detta vansinniga krig också blir hans död. Jag ville lyfta fram den känslige Karl och peka på att ensam inte är stark. Ideér måste kritiseras och envälde skapar vansinne.
Här kommer natten!
Jag skall bara kolla läget där uppe!
Pang!
Ingångshålet är 19 mm.
Utgången katastrofal.
Här kommer natten.
Han föll offer,
girig,
envis,
galen!
Här kommer natten.
Sverige,
folket,
han glömde folket!
Hunger för Sverige.
Fattigdom för Sverige.
Lidande för Sverige.
Här kommer natten!
Nödmynt för Sverige.
Löften för Sverige.
Enfald- för Sverige
Envälde för Sverige-
Solitär
Militär
Egenkär för Sverige.
Här kommer natten!
Pang!
Reflektion
När jag fick detta assignment hade jag just avslutat min undervisning i barock och rokoko. Jag fick dubbelchecka detta, historia för en historiker, kramp. Va sjutton skulle jag göra? Vad skulle jag välja? Vad var möjligt med den extremt begränsade tid jag hade denna gång? Hade just arbetat med stormakts tid, allegorier och historiemåleri. Valet föll på Karl XII. Helt otippat eftersom jag är emot det mesta han verkade vara för, men han blev mer och mer intressant ju mer jag tog reda på om honom. Så motsägelsefull. Det är också så han skildras, inget stämmer. Detta fick mig att fundera på hur vi framställer oss och vad som egentligen är sant.
Vilken bild ger man av sig själv hur väl stämmer den egentligen? Lars Åke Kernell sa någon gång att jag är, vad jag tror, att du tror, att jag är. Bilden av dig själv förändras ju fler du möter men vad händer om du inte möter någon, och om människor inte vågar mötas? Jag tyckte att detta var ett spännande assignment, men jag hade kort om tid och prestations ångest. Ville ju hitta något så knivskarpt nu när det handlade om historia. Assignmentet kändes riktat och öppet. Möjligen kunde en begränsning i rum skapat ett dvs 300 år tillbaka i Sverige eller genom ett manligt perspektiv eller med ett hemligt uppdrag, skapade jag denna uppfining osv. Jag var i och för sig glad för att jag hade mer fria tyglar denna gång eftersom tidsbristen var en faktor.
Jag valde att åter arbeta med musik. tyckte att det roligt och utmanande och det gick bättre denna gång. Hade jag haft mer tid hade jag läst in min text eller på annat sätt skapat mitt egna sound. Valet föll på Miss Li för att hon så uttryckfull sjunger om natten, natten som också slöt sig om Karl XII.
Jag har använt mig av akvarellblock, blyets, litteratur om Karl XII, musik av Miss Li Här kommer natten. och dikt.
Men det kommer alltid att snöa över mitt första minne av dig.
Jag och Lina gav detta assignment till Caroline och Sofia ihop med en motsägelsefull bild föreställande en man från 80-talet eller så. Mannen sitter inomhus inlindad i en massa trassliga sladdar som han försöker reda ut. Citatet är taget ur ett betraktande av svårigheten att finna den stora konstnären Helene Schjerfbecks grav.
Tanken var att skapa ett mellanrum mellan ord och bild men också att störa invand process. Vi läser bilder från vänster till höger vi läser text lika så men vad händer om vi vänder på den ordningen. vad händer i mellanrummet mellan det skapade och skaparen i mellan rum mellan motiv och betraktare. Detta rum ville vi att ni skulle arbeta med ur eller genom.
Tanken var att detta kunde få er att hoppa ur tidigare tankemönster, hack i skivan, grus i maskineriet, något tillräckligt irriterande som ger ny riktning. I uppgiften kan man arbeta med polariteter förutfattade meningar och genusperspektiv. En bild säger mer än tusen ord men på vilket språk?
Detta assignment gav vi till Roman och Jonas.
Hur förhåller vi oss till varandra och till ord. Hur kan man skuldbelägga och låsa fast samt låsas fast av någons ord. Vad berättigar handlande? ändamålet helgar medlen säger man ju är det sant och i vilken utsträckning. Får och kan vi offra hur mycket som helst och vill vi att någon offrar sig för oss? Har vi något val
Det finns många frågor och kopplingar till detta assignment. Vi ville ge det för att få Roman och Jonas chans att förhålla sig till detta påstående som något sant falskt verkligt eller overkligt personligt eller opersonligt. Möjligen och detta var ett av flera mål med det kan de komma lite närmre sig själva. Möjligen ser de sidor de inte sett tidigare så nära. Möjligen händer något oväntat.
Identitet och religion kultur och heder och relationer kan man arbeta vidare med i detta assignment som kanske också kan upplevas utmande på olika sätt.
Det skall bli mycket spännande att följa dessa uttryck!
Du! Vi skulle ju gå här!
Vem blev du?
Ser du barnet?
Barnet som ler?
Dina ögon vittnar!
Ser du?
Hör du?
Finns du?
Varför?
När? När gick du?
Hör du?
Vet du?
Finns du?
Syret minskar, vi flyger
Mörkret faller runt oss.
Ser dig, är dig,
Du är jag, vi är allt, i djupet
Jagad av dig och mig!
Hittar ut?
Hittar ut!
Äntligen!!!
----------------------
Reflektion.
Jag blir fan galen! Har suttit med detta förbannade videouttryck i ett dygn snart. Allt började med att jag satt i bilen med mina tre småkillar. Mamma, mamma vad blir det för mat? Ja men som om jag vore nån slags uppslagsbok, jag vet inte, PASTA!!!
Pling, nytt assignment, nej, en länk, nej, en låt, nej, en lång, lång låt utan text som heter Norrland.
Tack så mycket!!!
Norrland vad vet jag? Smärtsamt lite, och bara fördomar. enbärsdricka, alkohol, ensamhet, renar, ytor som inte används, ursprung, natur, avstånd, minoritetsbefolkning, eget land, eget språk, egen flagga, utstötthet, guld, silver, koppar och en hel stad som skall flyttas, snö. Identitet är väl lika mycket det man tycker att man är som det man tycker sig inte vara. Okunskap skapar distans och det är långt mellan dig och mig Norrland eller???
Lyssnade på låten eller vad man nu skall kalla den, ett mantra kanske. Om och om igen: Da, da, da, da ,da paus Da, da, da, da, da paus yeah, yeah, yeah, yeah, så börjar den om. Psykiskt. Jag har inte tid med det här! Tog fram pennor och akvarellblock. Lyssnade på låten igen, igen och igen, tills att hela pappret var täckt av linjer. Ont i armen, hysteriskt märkligt började låt-elendet att växa på mig. Jag stannade i låten, lät den föra med mig. Linjerna blev allt fler och armen allt ömmare. Det var väl fasen om jag inte skulle få ordning på vad jag höll på med. Jag skrev ned ord, ord som kom till mig efter att jag lyssnat på låten minst 10 gånger: Orden inspirerades av både musiken som jag vid det här laget var beroende av. Märkligt. Linjerna drogs alla till en mitt ett centrum i ett stort intet. Upplevde att jag förhöll mig till universum så och orden Norrland blev allt och allt blev Norrland, centrum i universum. Där fanns också jag med mina fördomar som upplevdes bleka och futtiga genom detta perspektiv.
Jag lät en lampa spela med och belysa mitt uttryck. Fotograferade skissen i olika vinklar och arbetade med ljuset. La in bilderna iphoto där jag satte in dem i ett bildspel med 6,3 sekunder fördröjning. Försökte länge och väl med att få med musiken som tilldelats oss. Det var svårt. Har inte arbetat så tidigare, det vill säga med musik jag själv inte valt. I skrivande stund har jag fortfarande inte fått upp mitt uttryck på bloggen, men det skall komma med, om jag så måste få hjälp med den delen. Hysteriskt jobbigt att jag inte behärskar den här tekniken. Detta är bara inte okey. Kan en massa andra dataprogram men att arbeta med iphoto och blogg fungerar illa. Skall gå så många datakurser jag kan efter att jag avslutat mina studier på HDK.
Nå så detta assignment har lärt mig smärtsamma upptäckter gällande kunskapluckor. Jag har också lärt mig att förhålla mig till det jag har här och nu där tålamod kan vara det viktigaste redskap jag har som bildlärare. Att tänja mitt tålamod med mig själv, min kunskap och min omvärld. Jag använde blyets akvarellpapper lampa mobilkamera ihpoto-program och musik samt text. Nu har jag laddat ner låten Norrland som också får stanna av beroende skäl!) Tack för ett mycket utvecklande assignment!
Lina och jag funderade och vände och vred på veckans assignment. Vi hade ett annat assignment i tankarna först. Men så funderade vi över tydlighet kontra fantasi och lust. Är man för tydlig riskerar man att skriva på näsan, begränsa och döda lust och fantasi. Är man inte tydlig kan man skapa exakt samma förutsättningar fast tvärt om genom att assignmentet är svårt att förhålla sig till, man förstår inte tvekar tappar lust och och fantasi.
Att förhålla sig till en historia har vi alla gjort mer eller mindre hela livet. Sagan, filmen, romanen, berättelsen och inte minst historien genom en faktaåskådning av det förflutna. Att förhålla sig till något genom en historia är också att ha möjlighet att själv bestämma äkthetsgrad. Sant eller falskt, rätt eller fel, verklighet eller saga.
Att berätta något genom en saga är att förhålla sig till en slags dramaturgi. Först hände det där sedan det och sen...En plan för det man vill säga eller illustrera. Vad vill man säga och hur. En ram och en frihet ville vi ge genom detta assignment för att utmana både fantasi och lust och struktur. Att lyssna på en historia är spännande. Ser fram emot att lyssna!
Assignment #3 För dig är de fåglar, för mig är de röster i skogen.
Sluta, jag lever ju, du kan inte ta det ifrån mig!
Andas stort, ett djupt andetag.
Jag är inte bara fågel, jag är en klocka.
Tick, tack.
Du förstör, du förstör, du raserar, tar, kommers, kapital.
Tick, tack.
Jag är bara en fågel,
nej, jag är ett vittne,
jag ser, hör, känner, märker,
det rinner i mitt blodomlopp.
Tick tack.
Såga ner träd, vi sågar ner syret, vi andas pengar?
Nej!
Jag är bara en fågel.
Nej, jag är ditt samvete.
Tick, tack,
tack, tack,
TACK!
Surrealistiskt, märkligt men ändå sakligt och poetiskt var det assignment jag fick denna vecka. Jag tvingades ut ur min tidigare dominerande textreflektionen. Denna gång illustrerade jag och jobbade med uttycket utan text till en början. Denna gång försökte jag att inte låta texten vara den bärande men möjligen den berättande delen av uttrycket. Jag tyckte att det var svårt att förhålla mig till assignmentet eftersom det både handlade om klarspråk och surrealism, som om assignmentet redan förankrats i både verkligheten och i det overkliga innan jag ens börjat ta det till mig.
Jag började skissa på en fågel, en hök, falk eller örn. Jag ville skapa något som inte var någon söt duvunge utan en rovfågel, någon som kunde säga ifrån tänkte jag mig. Det var darrigt i början kändes länge sedan jag gav mig in i skissen i kombination med acrylmåleri. Salvador Dali har ju arbetat med sina rinnande klockor vilket kan syfta till att tiden rinner iväg. Att tiden rinner ifrån oss med all miljöförstöring och vårt sätt att leva vet vi ju. Tiden talar inte för oss eller fåglarna. Mina fåglar använder därför alla uttryck som går för att nå ut. Den översta fågeln är därför skildrad så som man möjligen mer vanligtvis ser den. De andra skildras som ställföreträdande röster för allt liv och leverne.
Jag bröt mitt mönster med detta assignment. Istället för att börja med text och sedan illustrera min tanke så gjorde jag tvärt om. Det var jobbigt så till vida att jag hade svårt att vara nöjd. Arbetade länge med olika vinklar, fokusering och djup. När jag väl åtminstone tillfälligt kom över prestationsångesten kunde jag mer fritt skapa och min text skapades genom den samlade assignmentidén. Det material jag använt mig av är: Acrylfärg, tusch, bläck, silkespapper, duk, foto. Tack för en jättebra utmaning!!
