Lina och jag spånade över hur detta assignmentet skull te sig. Vi funderade på hur detta uppdrag kunde uppfattas. Lite skumt är det ju, framförallt om man tar det bokstavligt och dessutom tar vilket barn som helst. Ja vi vill ju inte på något vis uppmana till att barn springer omkring i skogen hur som helst. Vi kom fram till att det troligen ändå var ett riskfritt assignment för alla inblandade. Säker kan man ju förstås aldrig vara men ändå. Uppdraget är ju lurigt, helt klart men det inre barnet kan ju behöva miljöombyte i sin kreativitet.
Naturen penslar ju i dessa hösttider på ganska ordentligt själv så penslarna kan upplevas överflödiga men man kan ju också tänka sig andra användningsområden för penslarna. man kan ju också tänka sig en helt teoretisk tolkning av uppdraget det vill säga att genom nya perspektiv skapa nya möjligheter som om det vore ett ordspråk som skall fyllas med innebörd.
Fantasin sätter åter gränser.
onsdag 24 september 2014
Assignment #2 (med två bilder förhoppningsvis)
Mitt tilldelade assignment #2 : Man kan inte tända en liten eld bredvid en stor, den stora tager allt syre.
Jag tyckte att denna assignment till en början var helt hopplös. Visst rent fysiskt är det sant. Stor eld äter mindre. Mindre eld försvinner, antingen in i stor eld eller slocknar av syrebrist. Ur-tragiskt. Uttrycket man kan inte, är jag dessutom allergisk mot. Sitter frustrerad med huvudverk och vill bara sova. Men ett assignment med deadline gör sig gällande ändå. Har svårt att förhålla mig till denna negation, man kan inte tända liten eld bredvid stor. Nej men då var det väl bara att packa ihop och ge sig av då. Kan inte, varför inte? För att det riskerar att inte bli som man tänkt det? För att man riskerar att få en jättestor eld i stället för en liten, och en lite större? Tänker på uttrycket mer bildligt. Förhållandet stor och liten eld och stor och liten makt. Man kan inte som liten folkgrupp sätta sig upp mot ett stort diktatoriskt styre utan att riskera att fängslas och försvinna. Ändå gör många det, sätter sig emot, det har vi sett många exempel på överallt i världen.
Man kan inte skriva vad som helst i ett land där censur råder, då riskerar man att dö. Ändå gör många det, vågar skriva. Man säger att tala är silver och att tiga är guld, men världen går under om vi inte lyfter upp silver framför guld. Jag fotograferade denna street art-skildring när jag var i Budapest i somras. Skildringen är så talade på så många olika sätt. Skildringen ger en bild av ett politiskt förhållningssätt som åter håller på att hamna i diskrimineringens och fascismens käftar. Ett förhållningssätt gentemot öppenhet, folklighet, folkgrupper, studenter och historia som på vissa plan börjar likna de förhållningssätt man hade under 1956-revolutionen då studentupproret ledde till förödande konsekvenser. Konsekvenser vilka man tills nyligen försökt att inte glömma, utan tvärtom prata öppet om.
Man har under dessa år försökt att sträva efter ett öppet och rannsakande Budapest, där historieberättandet varit viktigt och multipelt. Det bruna täcket lägger sig allt tätare inpå allt viktigare sakfrågor, visioner och framtidsmål. Många röstade inte i valet, som man ändå tyckte inte spelade någon roll. Jobbik (liknande SD) vinner ändå och valfusket upplevde man utbrett. Det är ingen idé att tända den lilla elden bredvid den stora. Den stora vinner alltid. Många var de som därför heller inte röstade. De tystnade och censurerade sig själva. Man tyckte att det inte var någon idé att rösta.
Maktlöshet, misstro och vanmakt gick hand i hand. Den rasande eld som driver diktatoriska system äter upp möjligheten för de mänskliga rättigheterna att kunna verka. Vi har ju läst om risken med att förhålla sig till en enda berättelse eller ett enda perspektiv är att just detta perspektiv blir rådande när generaliseringar gällande olika personer eller händelser sätts i sammanhang. Nazisterna använde just det dominanta tolkningsföreträdet gällande smutskastning, diskriminering och utrotade av judar och homosexuella. En liten mänsklig berättelse slukades av det rådande stora tolkningsföreträdet i dåvarande Tyskland.
Men det är idé att tända små eldar bredvid stora, är vi många som gör det kan elden spridas och omskapas till något icke kontrollerbart för oss, men heller inte för någon annan. Ur askan kan man omskapa. Genom röster kan man förändra. Jag väljer att förändra assignmentet till att bli något positivt. Man skall tända små eldar vid stora, man kan ta plats där man tror att man ingen plats har, man kan omdefineria.
Jag tar med mig det fantastiska i att se möjligheter i det man inte tror sig kunna. Att frustration är en fantastisk drivkraft. Som någon sa: ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid! Tack för en mycket bra utmaning!
Jag tyckte att denna assignment till en början var helt hopplös. Visst rent fysiskt är det sant. Stor eld äter mindre. Mindre eld försvinner, antingen in i stor eld eller slocknar av syrebrist. Ur-tragiskt. Uttrycket man kan inte, är jag dessutom allergisk mot. Sitter frustrerad med huvudverk och vill bara sova. Men ett assignment med deadline gör sig gällande ändå. Har svårt att förhålla mig till denna negation, man kan inte tända liten eld bredvid stor. Nej men då var det väl bara att packa ihop och ge sig av då. Kan inte, varför inte? För att det riskerar att inte bli som man tänkt det? För att man riskerar att få en jättestor eld i stället för en liten, och en lite större? Tänker på uttrycket mer bildligt. Förhållandet stor och liten eld och stor och liten makt. Man kan inte som liten folkgrupp sätta sig upp mot ett stort diktatoriskt styre utan att riskera att fängslas och försvinna. Ändå gör många det, sätter sig emot, det har vi sett många exempel på överallt i världen.
Man kan inte skriva vad som helst i ett land där censur råder, då riskerar man att dö. Ändå gör många det, vågar skriva. Man säger att tala är silver och att tiga är guld, men världen går under om vi inte lyfter upp silver framför guld. Jag fotograferade denna street art-skildring när jag var i Budapest i somras. Skildringen är så talade på så många olika sätt. Skildringen ger en bild av ett politiskt förhållningssätt som åter håller på att hamna i diskrimineringens och fascismens käftar. Ett förhållningssätt gentemot öppenhet, folklighet, folkgrupper, studenter och historia som på vissa plan börjar likna de förhållningssätt man hade under 1956-revolutionen då studentupproret ledde till förödande konsekvenser. Konsekvenser vilka man tills nyligen försökt att inte glömma, utan tvärtom prata öppet om.
Man har under dessa år försökt att sträva efter ett öppet och rannsakande Budapest, där historieberättandet varit viktigt och multipelt. Det bruna täcket lägger sig allt tätare inpå allt viktigare sakfrågor, visioner och framtidsmål. Många röstade inte i valet, som man ändå tyckte inte spelade någon roll. Jobbik (liknande SD) vinner ändå och valfusket upplevde man utbrett. Det är ingen idé att tända den lilla elden bredvid den stora. Den stora vinner alltid. Många var de som därför heller inte röstade. De tystnade och censurerade sig själva. Man tyckte att det inte var någon idé att rösta.
Maktlöshet, misstro och vanmakt gick hand i hand. Den rasande eld som driver diktatoriska system äter upp möjligheten för de mänskliga rättigheterna att kunna verka. Vi har ju läst om risken med att förhålla sig till en enda berättelse eller ett enda perspektiv är att just detta perspektiv blir rådande när generaliseringar gällande olika personer eller händelser sätts i sammanhang. Nazisterna använde just det dominanta tolkningsföreträdet gällande smutskastning, diskriminering och utrotade av judar och homosexuella. En liten mänsklig berättelse slukades av det rådande stora tolkningsföreträdet i dåvarande Tyskland.
Jag tar med mig det fantastiska i att se möjligheter i det man inte tror sig kunna. Att frustration är en fantastisk drivkraft. Som någon sa: ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid! Tack för en mycket bra utmaning!
Jag har använt mig av egna fotografier som skildrar street-art. Bilden nedan är tagen i Göteborg på kommersen 2014. Bilden var ursprungligen större men texten lyder som följer:
Suffer the consequencese or enjoy the benefits.
Suffer the consequencese or enjoy the benefits.
onsdag 17 september 2014
Assigment 1# Grupp 4. Vi ger ett uppdrag!
Jag och Lina satt länge och spånade om olika assignment. Jag kände mig så totalt överkörd efter lektionen vi haft tidigare. Jag var helt inne på att vi skulle ge våra framtida elever långa kanske lite tråkiga men tydliga instruktioner på hur de kan arbeta med ett upplägg de fått ifrån oss. Så kommer jag in i klassrummet och jag är nu också den enda som inte arbetat assignment. Alla mina klasskamrater har arbetat med assignment tidigare. De assignment vi tittar på har de alla arbetat med och jag fattar ingenting.
Assignmenten varierade mellan poesi, order, uppmaning, manus, parafras och förhållande. Jag ställdes mot väggen, va sjutton va nu det här och vad har det med mig som lärare att göra? Jag försökte förhålla mig till det som stod utan att koppla det till en lektion. Detta lösgjorde mycket. Jag kunde förhålla mig till texten och så småningom till en idé men inte till en lektionsidé för barn. Den övning vi fick göra var bra. Vi fick ta ut svängarna och samarbeta i det kreativa vi slet i kopplingarna och lyckades komma fram till ett gemensamt underlag som iden sedan kunde appliceras på.
Efter detta kändes något möjligt men jag var fortfarande överens med idén och motsträvigt börjar jag nysta tillsammans men Lina. Så händer något. Åter igen glömmer jag helheten och jag slänger mig in i idévärlden och plockar idéer som om jag plockade frukt i en affär. Man skulle kunna göra så här... ja eller så tar man det här... och då kan ju.... visst vi kör på det. En annan idé är ju att göra så här... men du lyssna på detta.... Sedan bara kastade jag ur mig idéer begrepp sammanhang utan att rama in i vilket sammanhang de skulle fungera.
Efter detta var jag i alla fall på banan och jag och Lina kunde enas om ett uppdrag. Vi kom fram till att vi ville ge uppdraget Gör en resa med tre uppehåll. Tanken med detta var att mottagarna själva skulle förhålla sig till begreppsparen resa-uppehåll. Med upprepning (3 st) skapas möjlighet till förankring förändring och förnyelse. Den inre resan, den yttre resan, klassresan, matresa, kulturresa, dagsresan ja det finns många fler resor. Vad händer i resandet vid uppehållen? Vad förändras och vilka mål finns med resan? Här i kan man tänka sig att man pratar om identitet -mening-mål, vilka resor vill man göra vilka kan man inte tänka sig och varför varför gör man uppehåll på de positioner eller platser man gör uppehåll. Vilken riktning tar man efter uppehållet. Kommer man fram och till vad då? Fantasin sätter gränser.
Dessa och många fler funderingar ledde fram till vårt slutliga val av assignment. Jag gjorde ju själv minst tre uppehåll under denna fm resa då assignment presenterades.
/Katarina
Assignmenten varierade mellan poesi, order, uppmaning, manus, parafras och förhållande. Jag ställdes mot väggen, va sjutton va nu det här och vad har det med mig som lärare att göra? Jag försökte förhålla mig till det som stod utan att koppla det till en lektion. Detta lösgjorde mycket. Jag kunde förhålla mig till texten och så småningom till en idé men inte till en lektionsidé för barn. Den övning vi fick göra var bra. Vi fick ta ut svängarna och samarbeta i det kreativa vi slet i kopplingarna och lyckades komma fram till ett gemensamt underlag som iden sedan kunde appliceras på.
Efter detta kändes något möjligt men jag var fortfarande överens med idén och motsträvigt börjar jag nysta tillsammans men Lina. Så händer något. Åter igen glömmer jag helheten och jag slänger mig in i idévärlden och plockar idéer som om jag plockade frukt i en affär. Man skulle kunna göra så här... ja eller så tar man det här... och då kan ju.... visst vi kör på det. En annan idé är ju att göra så här... men du lyssna på detta.... Sedan bara kastade jag ur mig idéer begrepp sammanhang utan att rama in i vilket sammanhang de skulle fungera.
Efter detta var jag i alla fall på banan och jag och Lina kunde enas om ett uppdrag. Vi kom fram till att vi ville ge uppdraget Gör en resa med tre uppehåll. Tanken med detta var att mottagarna själva skulle förhålla sig till begreppsparen resa-uppehåll. Med upprepning (3 st) skapas möjlighet till förankring förändring och förnyelse. Den inre resan, den yttre resan, klassresan, matresa, kulturresa, dagsresan ja det finns många fler resor. Vad händer i resandet vid uppehållen? Vad förändras och vilka mål finns med resan? Här i kan man tänka sig att man pratar om identitet -mening-mål, vilka resor vill man göra vilka kan man inte tänka sig och varför varför gör man uppehåll på de positioner eller platser man gör uppehåll. Vilken riktning tar man efter uppehållet. Kommer man fram och till vad då? Fantasin sätter gränser.
Dessa och många fler funderingar ledde fram till vårt slutliga val av assignment. Jag gjorde ju själv minst tre uppehåll under denna fm resa då assignment presenterades.
/Katarina
Assignment #1 Grupp 4, Vi får ett uppdrag!
Jag och Lina i grupp 4 fick uppdraget eller assignment Den som definierar dig.
Min första tanke var att detta var ett jätteintressant uppdrag. Spännande och utmanade. Jag började med att försöka definiera ordet definiering. Detta ledde till att jag fick veta vad annat definieras som och hur ordet böjdes. Betydelsen var inte lika tydligt redovisad.
Men man brukar ju säga att den man lever tillsammans med dvs sin käresta/kära definierar en själv. Fast har man barn så är det väl egentligen de och föräldrarskapet som definierar. Vänner definierar ju verkligen en själv. De väljer man med omsorg och de finns där i vått och torrt. Känner du mina vänner, känner du mig men att känna någon är ju inte samma sak som att den som väl känner mig definierar mig. Vem speglar vem i ett gammalt vänskapsförhållande? Definieras vänskapsförhållande utifrån en samlad gemensam känsla? Vem definierar vem?
Jag tyckte att uppdraget började bli jobbigt. Den, inte det, som definierar, inte de (plural). Som om det bara skulle vara ett eller en, något som definierar. Vilket ansvar! Detta och inget annat definierar dig, som vad då? Människa, vit, kvinna, fru, förälder, student, lärare, vän, västerlänning, friperson osv hur kan något ta ansvar för hela mig? Jag slets mellan att försöka finna vad som kunde rama in mig personligen och vad som på ett samlat sätt kunde få representera mig och därmed definiera mig.
I stället för att leta innefrån och ut dvs lyfta det som privat kopplas till mig och definierar vem jag är så vände jag på steken. Jag började med det allmänna och försökte utröna vad eller vem som definierar mig genom att resonera om vad som inte definierar mig.
Jag började med grundläggande granska begrepp som människa, mänsklighet som också ofta relateras i ett motsatsförhållande med djur. Att vara mänsklig är att vara höjd över (genom förmågan att känna empati) något djuriskt (som snarare anses vara styrt av drifter) men att vara mänsklig är också att vara full av brister i motsatsförhållande till något gudomligt (andligt och komplett)
Som människa ses därför som överlägsen djuren. Högst i hierarkin (men som kvinna kan jag degraderas under tiden för mens genom vissa religiösa perspektiv och kulturer) Eftersom jag är människa och inte ett djur bestämmer jag över djurens förhållande och jag jagar utan hunger. Jag är inte afrikan utan jag är en vit europe´ med detta kommer en massa nya definitioner som kort kan sammanfattas genom att jag bär med mig en tankematris som går ut på att jag utgår ifrån att jag alltid strävar efter en demokratisk ordning som alltid är bra för alla. Jag rättfärdigar mig fortfarande genom detta perspektiv 112 år efter att boken Mörkrets hjärta kom ut och trots att vi västerlänningar avrättar människor i demokratins namn lyssnar vi till och håller högt den västerländska demokratin.
Jag är inte en man utan en kvinna och därmed definierar minkönsroll min lön eftersom jag kommer att tjäna mindre pengar och inte kunna nå lika höga poster som mina manliga kollegor. Min könsroll definierar mig genom att jag lever ett farligare liv där jag kan utsättas för våld i olika situationer och mitt rättsskydd är också sämre. Jag riskerar att utsättas för kränkande, sexistisk behandling på jobbet, i skolan och på krogen osv.
Allt detta som jag inte är, definierar också vad jag är, men jag hade troligen inte varit den trygga person jag är utan en samlade definitionen av mig som ryms i en valsedel. Genom denna valsedel finns allt det jag nu diskuterat. Denna valsedel som enskilt fenomen definierar mig, mitt ursprung min ideologi och mina visioner och värderingar.
Valsedeln från FI definierar mig. Jag sökte på nätet för att finna och publicera denna valsedel. FI -valsedel var inte helt lätt att få tag i framförallt inte efter valet. Under valet var det heller inte helt lätt eftersom de fick bekosta allt själva. Man utsattes också för valfusk genom att valsedlar tagits bort. Mycket bra men jobbigt assignment!
Katarina
Min första tanke var att detta var ett jätteintressant uppdrag. Spännande och utmanade. Jag började med att försöka definiera ordet definiering. Detta ledde till att jag fick veta vad annat definieras som och hur ordet böjdes. Betydelsen var inte lika tydligt redovisad.
Men man brukar ju säga att den man lever tillsammans med dvs sin käresta/kära definierar en själv. Fast har man barn så är det väl egentligen de och föräldrarskapet som definierar. Vänner definierar ju verkligen en själv. De väljer man med omsorg och de finns där i vått och torrt. Känner du mina vänner, känner du mig men att känna någon är ju inte samma sak som att den som väl känner mig definierar mig. Vem speglar vem i ett gammalt vänskapsförhållande? Definieras vänskapsförhållande utifrån en samlad gemensam känsla? Vem definierar vem?
Jag tyckte att uppdraget började bli jobbigt. Den, inte det, som definierar, inte de (plural). Som om det bara skulle vara ett eller en, något som definierar. Vilket ansvar! Detta och inget annat definierar dig, som vad då? Människa, vit, kvinna, fru, förälder, student, lärare, vän, västerlänning, friperson osv hur kan något ta ansvar för hela mig? Jag slets mellan att försöka finna vad som kunde rama in mig personligen och vad som på ett samlat sätt kunde få representera mig och därmed definiera mig.
I stället för att leta innefrån och ut dvs lyfta det som privat kopplas till mig och definierar vem jag är så vände jag på steken. Jag började med det allmänna och försökte utröna vad eller vem som definierar mig genom att resonera om vad som inte definierar mig.
Jag började med grundläggande granska begrepp som människa, mänsklighet som också ofta relateras i ett motsatsförhållande med djur. Att vara mänsklig är att vara höjd över (genom förmågan att känna empati) något djuriskt (som snarare anses vara styrt av drifter) men att vara mänsklig är också att vara full av brister i motsatsförhållande till något gudomligt (andligt och komplett)
Som människa ses därför som överlägsen djuren. Högst i hierarkin (men som kvinna kan jag degraderas under tiden för mens genom vissa religiösa perspektiv och kulturer) Eftersom jag är människa och inte ett djur bestämmer jag över djurens förhållande och jag jagar utan hunger. Jag är inte afrikan utan jag är en vit europe´ med detta kommer en massa nya definitioner som kort kan sammanfattas genom att jag bär med mig en tankematris som går ut på att jag utgår ifrån att jag alltid strävar efter en demokratisk ordning som alltid är bra för alla. Jag rättfärdigar mig fortfarande genom detta perspektiv 112 år efter att boken Mörkrets hjärta kom ut och trots att vi västerlänningar avrättar människor i demokratins namn lyssnar vi till och håller högt den västerländska demokratin.
Jag är inte en man utan en kvinna och därmed definierar minkönsroll min lön eftersom jag kommer att tjäna mindre pengar och inte kunna nå lika höga poster som mina manliga kollegor. Min könsroll definierar mig genom att jag lever ett farligare liv där jag kan utsättas för våld i olika situationer och mitt rättsskydd är också sämre. Jag riskerar att utsättas för kränkande, sexistisk behandling på jobbet, i skolan och på krogen osv.
Allt detta som jag inte är, definierar också vad jag är, men jag hade troligen inte varit den trygga person jag är utan en samlade definitionen av mig som ryms i en valsedel. Genom denna valsedel finns allt det jag nu diskuterat. Denna valsedel som enskilt fenomen definierar mig, mitt ursprung min ideologi och mina visioner och värderingar.
Valsedeln från FI definierar mig. Jag sökte på nätet för att finna och publicera denna valsedel. FI -valsedel var inte helt lätt att få tag i framförallt inte efter valet. Under valet var det heller inte helt lätt eftersom de fick bekosta allt själva. Man utsattes också för valfusk genom att valsedlar tagits bort. Mycket bra men jobbigt assignment!
Katarina
måndag 15 september 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)