Reflektion
Remediering-mediering-hypermediering.
Begreppen klargjordes fint på föreläsningen. Dagen diskussion där vi tog upp skillnader och likheter mellan parafras och remis tyckte jag dock var mycket intressant.
Jag upplevde denna uppgift spännande och intressant men samtidigt frustrerande. Jag vist vad jag ville göra men kände mig också stressad över den korta tiden vi förfogade över. Jag hade just undervisat om Goya och jag gillar att han är så svår att placera i fack dvs konsthistorisk terminologiska-fack. Han är både hovmålare och satiriker han är samhällsengagerad och en djupsinnig konstnär med allegori som gestaltningsverktyg. Han skildrar Både det spanska hovet, den 3 maj avrättningen och Saturnus som äter sina barn. Jag har alltid upplevt Goya som på gränsen av allt. Inte minst äckel gällande Saturnus och hans barn. Det går inte ens att tänka på.
Den tredje maj som jag valde att ta med i min skildring har dock ett mycket intressant uttryck. Det finns en speciell dramatik som visualiserar den skräck som är kopplad till dådet. Jag valde att fånga upp denna Jesus-lika armhållning som figurerar hos personen de franska soldaterna hotar att skjuta. Goya får stå för hur mitt förhållande till min önskan om ett tolerant samhälle ter sig. Det finns ett offer vi gör varje dag av att inte vara nära utan skapa distans detta offer ville jag lyfta upp i min remediering. För att förstärka vad offret kan ge, valde jag att kombinera mitt uttryck med dels handen eller näven som står för kamp och dels ägget som står för ny kraft, nya möjligheter, nytt liv. Den geopolitiska människan av Salvador Dali. Allt detta får också plats i min trailer för detta.
Jag lyfter samman bilder som kombineras i ett nytt sammanhang med textbudskap till. I texten jag kombinerat med bilderna uppmanas betraktaren att ta ställning för att skapa en förändring till att mer humant och medmänskligt samhälle.
Barnen i den målade skildringen jag gjort tar detta på allvar och lyckas med sin rena äkta och naiva kraft att böja sönder gevären likt Reuterswärds skulptur non violence. Dessa moment har jag alltså lyft ur det sammanhang som de befinner sig i i filmen. Jag låter dem befinna sig i ett nytt sammanhang i min bild med tillägget av barnen och de tre primärfärgerna. Jag har lämnat dem synliga i en slags tydliggörande av ursprung och råhet som en koppling till Hypermediering denna finns också i valet att låta filmen hoppa till lite, och hacka i början, etta gäller även valet att låta de vita fläckarna tydligt bryta den tredje väggen.
Hade gärna haft mer tid till detta. Hade då gärna lyft in detta i ett större sammanhang där jag kunnat bearbeta bilden i photoshop för att göra den mer digital. Tyckte att det var spännande och roligt men framförallt frustrerande vilket för övrigt verkar vara ett slags normaltillstånd för mig just nu. Är bara superfrustrerad på allt.
Material:
Filmprogram I-Movie
Bildmaterial: Goya 3 maj, Salvador Dali Det geoplolitiska barnet, Kamphanden, Frihet på barrikaderna Delacroix, Text
Akvarellpapper, tusch vitfärg
Foto av bilden lades upp på bloggen tillsammans med filmen.